11/2; fredag
På lätta fötter.
På tunga ben.
Med lätt hjärta. Och tungt. Hjärtat pumpar. Lungorna fylls med luft.
Ibland vill hjärnan mer än kroppen.
I medvind. Och motvind.
Under stjärnhimlen, i fullmånens eller pannlampans sken, i dagsljus eller in i dimman.
I sol, regn, snöstorm och hagel.
På grus, gräs, asfalt, is och i snö.
I bland springer jag över höga berg och ibland ner i djupa dalar. Oftast springer jag på fast mark men ibland gungar den. Backe upp. Backe ner. Alltid framåt. Aldrig bakåt.
Utan tankar, krav och måsten eller med huvudet fullt av osorterade tankar. För att rensa hjärnan. Ibland för att tänka klart. Lösa problem. Ibland för att tänka. Eller för att inte tänka alls.
Ibland för att få det gjort. Ibland för att göra det. Vara i stunden.
Ibland för att komma bort - men allltid för att komma hem.
I ljus. Och mörker.
I tystheten. Eller med ljudbok eller musik i öronen. Eller fågelkvitter.
För utveckling. Och inveckling.
För att jag kan, trots att jag trodde att jag inte kunde.
Jag springer För min egen skull.
Lite längre. Men oftast lite kortare.
För att jag orkar. För att jag inte orkar.
Inte snabbt - men jag springer alltid. Varje dag. I’m on a runstreak.
Frågan är Inte om - utan när.
Idag - på #rsd200 - hem från jobbet. 11km.
Kommentarer
Trackback