9/1; söndag
Ett lov går mot sitt slut. Alltid känner man att det kunde varit längre. Att vi kunde gjort mer. Men vi har fått mycket gjort. Plockat undan, rensat, kört till toppen och Erikshjälpen… tidigt. Tränat. Umgåtts. Varit. Det har varit skönt att hinna strukturera
och tänka klart.
Lite slående är det ändå att jag sov hela natten - den första natten på jullovet, det hade jag inte gjort på länge… och kommer säkert inte göra på länge…
För ett år sedan kunde man läsa (på tal om det jag skrev igår, https://www.gp.se/debatt/bef%C3%A4ngda-r%C3%A5d-till-oss-l%C3%A4rare-ni-verkar-tro-att-vi-%C3%A4r-korkskallar-1.39635874?fbclid=IwAR2HNlRM0JuB9Bg2StPWzzKzXwW6ljl7xoo9mD8rZRHV9hhH5rDWIKdnGTk )
"
Låt gå för att vi ska hålla skolan öppen till varje pris. Utbildning är det viktigaste som finns. Men vi lärare är högutbildade tjänstemän, behandla oss inte som okritiska korkskallar. Att måla upp luftslott och påhittade utopier gör oss ingen tjänst. Sanningen är ju att de flesta skolor inte kan upprätthålla distans eller följa några av Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Och det må så vara, jag köper det. Att hålla skolan igång är viktigt för att hela samhällsapparaten ska fungera, jag fattar det. Men ge oss lärare åtminstone respekten av ett erkännande. Skriv istället i klarspråk på Skolverkets hemsida: "Frys halvt ihjäl vid öppna fönster och be till högre makter att just du inte blir smittad". Det hade på något sätt känts mer vördnadsfullt."
Same same. Idag läste jag om den "nya mutationen" deltacron - en blandning mellan delta och omikron. Samma dubbla budskap - då som nu. Samma restriktioner. Samma omöjliga uppdrag. Samma oro. Samma brist på respekt. Samma luftslott. Samma önskan…
Idag har jag varit ute typ hela dagen. Ridit. Promenerat. Och Sprungit. I dagsljus. 30000 steg. Tankat energi.
Nu ska jag fixa naglarna. Laga mat. Fläsk och löksås - mammas favorit. Och tänka på henne och Jan (pappas kollega) som är mycket sjuk. och be till högre makter om både det ena och det andra.
Kommentarer
Trackback