flisas

Jag har ridit en långgrunda idag. Han gick så fint. Älskade Blyte. Varje runda är en ynnest - på lånad tid… Efter en lång karriär som galopphäst, efter en bäckenfraktur och artros… Jag red med planer snurrande i huvudet. Tankar som inte kan stanna. Vad vill jag? Dackeritten närmar sig. Ska vi anmäla? Vilken klass i så fall? Nationellt eller internationellt? Varför tvekar jag? Är jag rädd att misslyckas - efter två raka segrar? Är jag rädd att riskera något? En tävling medför risker… det gör alla träningspass, men kanske ännu mer en tävling? Är det värt det? För vems skull skulle vi tävla - eller inte tävla? om jag skulle tävla i år kanske det är en tävling på hemmaplan? Jag gillar att tävla. Jag gillar att tävla? Men jag älskar träningen mer. Varje runda. Energin. Glädjen.