7/3; måndag

Historien upprepar sig. 
Ångesten i bröstet. Tårar som bränner. Orkar inte. Vill inte. 
Teknikläraren är återigen sjukskriven. Och jag blir tillfrågad(?) om att ta två lektioner i veckan resten av terminen. Nya klasser att betygsätta. Ny kursplan och kriterier att läsa in sig på. Ett ämne sm jag inte behärskar och inte brinner för. 
Kan jag säga nej? 
På vems bekostnad? Mina kemielever  - vi kommer inte att få vara två lärare på kemilektionen. Teknikeleverna som får mig - utan kunskap… Min! Jag kommer ju att försöka förbereda mig, lära mig och göra det bästa. Det kommer ta tid. 
För vem blir det bra? För eleverna? För skolan! För mig? 
Jag springer en runda (#rsd224) - på små stigar. Jag springer på onda ben - knät gör fortfarande ont. Jag hör mina suckar - frustrationen måste ut. Jag springer för det jag tror är rätt. Jag springer med fladdrande lockar. Jag ser en kråka. Min kind är flämtande röd. Jag parerar. Genom vatten. På tunn is -som brister. Jag famlar mot ljuset. Jag springer mot ljuset. Mot trygghet och värme - för  det som är riktigt och sant. Jag vilar i steget. Med bultande hjärta. Och jag vet - att jag återigen kommer lösa det. På min bekostnad…
(null)

(null)

(null)





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback