flisas

Och sprang medan ljuset sakta tog över mörkret. 

Jag kom till jobbet - och fick höra att planen hade ändrats. 

Kanske kommer vårt tvålärarskap i kemi att bli lidande framåt våren när en lärare i matte ska sluta - men det kändes bättre än att vara tekniklärare. 

Efter jobbet åkte jag till stallet. Och jag hann både ut och tillbaka innan solen försvann i horisonten. På ridturen hann jag planera morgondagens lektion med mina kollegor (efter att det nationella provet hade tillkännagetts), samt besvara fråga från en förälder. Jag löser det. 

Och samtidigt - på internationella kvinnodagen- lyssnar jag färdigt på Mia skäringes bok. Hon skriver utlämnande. En självbiografi, men också om gammelmormor Annie, mormor Nancy och mamma Gun.  Kvinnoöden. Ett hem kantat av alkoholmissbruk och psykisk ohälsa, om självskadebeteenden och självhat, om smärtsamma minnen av övergrepp. Men även om värmen och humorn, om en familj där skrattet och skämten varit en överlevnadsstrategi. Skildringar från uppväxten blandas med känslosamma stunder på sjukhuset vid mormoderns dödsbädd.

Och jag tänker på primärskriket som lämnade min kropp när mamma dog. Och på mormor som dog idag - för sex år sedan - en stark kvinna som överlevde sitt eget barn. 

Idag har vi fått golv o sovrummet, lampor i vardagsrummet (varde ljus!) och toalettpappershållare. Bara en sån sak!