4/11; lördag
Nybakade scones.
Lite Ullared.
Spa i Varberg för att, i efterhand, fira Sandras fyrtioårsdag.
En nostalgitripp i Halmstad för att lämna Jenny. En inblick i svunnen tid - hem, förskola och jobb. Träningsplatser. Bad.
En löptur.
Tillbaka i verkligheten. I nuet.
En runda till kyrkogården. Som fortfarande känns overkligt och fel…
Vi saknar och minns - och önskar att det hade varit annorlunda… Jag gillar inte att hata… men jag jag gillar verkligen inte att gå till kyrkogården- det är inte där vi skulle träffas… vi skulle ta en kopp kaffe, du skulle berätta och du skulle vara
här… en del av oss… för alltid…
Kanske skulle vi inlett våra samtal med orden "Döden, döden, döden", som Astrid Lindgren och hennes syster Ingegerd inledde sina dagliga telefonsamtal. Därmed var det värsta samtalsämnet avklarat… Ett sätt att avdramatisera det oundvikliga, acceptera att så här är det. Ett sakligt konstaterande utan sentimentalitet.
Hon hade kanske läst bröderna Lejonhjärta för mina barn, som hon gjorde för mig. Astrid tröstade barn och vuxna med sitt bevingade uttryck "Vi ses i Nangijala". Jonathans ord till den dödsfruktande Skorpan (Bröderna Lejonhjärta) har etsat sig fast. Jag önskar att sagan är sann… att vi ses igen… i körsbärsdalen eller någon annanstans.
Kommentarer
Trackback