flisas

Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Jag visste inte då hur lång vår resa till diagnos skulle bli. Hur många kartor som skulle ritas om. 

Många tårar har trillat. Många känslor har känts… Sorg, oro, ilska, frustration, orättvisa - men också lättnad, glädje och acceptans… och just idag läser jag en annan mammas oro inför framtid - hennes dotter har just fått diagnosen IF. Hon ville höra solskenshistorier. 

Och jag tänker på att alla kämpar med något… jag tänker på min vän som just genomgått en operation, en annan som kämpar med ohälsa, en tredje som var på akuten med sitt barn i natt. En annan fick höra att barnet var åtalat för hatbrott. Och en före detta elev sitter häktad. En vän har tydliga fysiska problem - som egentligen är psykiska - eller är det tvärtom? Var går gränsen mellan det psykiska och det fysiska? Mellan det fysiska och psykiska? Spelar det någon roll? Jag mötte en förälder som försöker få sitt barn till skolan…

När jag äter löser jag några mattetal åt en förälder som försöker hjälpa sitt barn. 

Vi kämpar på olika sätt. Var snälla mot varandra. Alltid.