11/9; söndag
Löpning (#rsd 411) innan Kl. 4.00. Check.
Lastning. Check.
Urlastning (thanks god) - check.
Tack Tillman får lånet av frontutlastat släp - thats the shit!
Starten (så lugn och fin) på 80 km och lag-sm. Jag litar på honom. Och han på mig. Vi gör vår grej. Check.
Backe upp och ner. Check.
Hela tiden med öronen framåt. Villigt. Småduggregn - hela tiden. Men jag njuter. Jag älskar att rida Blyte. Känna hans starka muskler. Trots en lös ko och en galen medryttare som höll på att preja oss - så njöt vi. Ja, jag skriver vi - för jag är övertygad
om att Blyte också älskar det.
Men varje saga - även den vackra - har ett slut. Efter 35km slutade vår - och därmed lagets…
Han mådde inte bra. Benen gjorde ont. Han kissade mycket. Eller handlade det om magen? Och ögonen såg trötta ut.
Mitt hjärta går sönder när jag ser att han inte mår bra. Det dåliga samvetet river i bröstet - varför kände jag inte det? Kunde jag gjort något annorlunda?
Idag såg han piggare ut. Han fick ett bad och mys, och ett löfte om vila.
Själv fick jag springa idag oxå. Och det blir gympa ikväll oxå. Det var inte tänkt så - jag skulle ha mycket träningsvärk idag och känna att jag fick vila från gympa… sagan fick inte slutet jag önskade. Det känns lite snopet…
Tack för hjälpen Yvonne och Kim! Och Emma och Peder som fanns med på ett hörn.
Idag har jag hyllat demokratin. Utnyttjat min rättigheter och gjort min skyldighet - alla har inte den möjligheten. Jag hoppas att alla som får - röstar. Jag hoppas på kärlek och medmänsklighet.
Kommentarer
Trackback