flisas

Jag går genom höstens vackra färger med den vackraste av själar vid min sida. Finaste Maxi - två år vid vår sida. Oändligt med kärlek, seratonin och oxytocin. Hon speglar våra känslor, bekräftar oss, finns där, som var vår trygghet och bästa kompis. Precis som myggan gjorde - då för två år sedan var hon vår bästa vän… inte istället för - bara som ett brunt, mjukt klister som sakta lagade våra trasiga hjärtan med en oändlig godhet och ständig närhet. Hon växte med uppgiften. 

Ett brunt plåster på de blödande såren...

Kärlek. 

Och djup Tacksamhet. 

Det börjar om. På ett nytt sätt.