flisas

Höstlovet närmar sig slutet. 

Och igår åkte vi till Malmö för att gå på Winnerbäcks konsert. 

Det är inte så många överraskningar - jag känner igen mig - men det kanske är precis det jag gillar? Texterna. Som aldrig har känts viktigare, som aldrig har berört mer.  Texterna om mitt i livet, om tillståndet i landet med höjda priser, hat, brända koraner, om folkhemmet som är präglat av "hämnd och hat och skit, om växande murar och märkligt många på flykt. Ingen vet hur långt ett liv man har eller vad man har. Om kärlek. 

Och jag sitter där och sjunger med tyst. Runt mig sitter elva av mina fina vänner. Jag är där jag vill vara. Just då. Och jag tror att själ och hjärta är på väg tillbaka. Jag vill tro. Jag tror jag hittar hem.