Alla helgons dag

En stund av stillhet. 
(null)

Jag viskar - trots att jag vill skrika ut min längtan. 
Jag tänder ett ljus. 
Det fanns en tid när jag trodde att du skulle finnas här jämt. 
Det fanns en tid när jag trodde att vi var odödliga. 
(null)

Uppvaknandet var brutalt. Skoningslöst. Jag var inte beredd. 
De vi saknar finns där jämt…
Själarna är överlämnade till evigheten. 
Själar tar aldrig farväl. 
Kärleken blir hemlös.
Vi gick skilda vägar, men är  för alltid förenade av tiden vi delade och de erfarenheter vi hade tillsammans.
Vi är sammansvetsade för alltid, i det förflutna, som bara du och jag delade.
(null)

"Vi kommer att dö – och det gör oss till de lyckligt lottade.

De flesta människor kommer aldrig att dö eftersom de aldrig kommer att födas. 

De potentiella människorna som kunde ha varit här i mitt ställe, men som faktiskt aldrig kommer att se dagens ljus, är fler än vad det finns sandkorn i Arabien.

De här ofödda spökena inkluderar definitivt större poeter än Keats, vetenskapsmän större än Newton …

Vi vet det här eftersom uppsättningen av möjliga människor vårt DNA tillåter så massivt överstiger uppsättningen av faktiska människor.

I tänderna på dessa fördummande odds är det du och jag i all vår vanlighet som är här."

Ur Richard Dawkins bok Unweaving the rainbow.

Du och jag döden. Du är värd att dö för... Då förenas förlorade själar i evigheten. Jag kommer alltid vara Livrädd för att leva och Dödsrädd för att dö. Då, som nu, som för alltid. I evighet. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback