30/10; måndag

Höstlov…
Vi lärare har nått ett delmål… Efter sommaren träffades vi härligt solbrända, vi sprang runt i korridorerna redo att möta nya elever och utmaningar. När höstlovet närmade sig, famlade vi oss fram, och chippade efter luft och energi med huvudet knappt ovanför vattenytan. Vi har sprungit efter så många bollar, besegrat teknikstrul, rättat och bedömt och fyllt i lärplattformar, räddat lektioner när den ordinarie läraren är sjuk, suttit på otaliga möten och hällt i oss massvis av förskräckligt automatkaffe. Vi övervägde att andas in syrgasen på kemin. Men vi har sett målet. Ljuset i tunneln. Och vi har kravlat mot Andningshålet. Mot höstlovet. Vi har klarat lite till för att vi vet att snart finns det tid att andas, planera resten av terminen, bedöma, sammanfatta, utvärdera och hinna tänka ett varv till.
När ledningen skickade ut planeringen för våra höstlovsdagar trodde jag - och hoppades - att det var ett skämt. Det fanns ingen tid för egen planering! Där fanns tid för att att sammanställa klassens mål (ihop med sin handledarkollega - det visade sig att min var föräldraledig utan att ha meddelat mig…) och formulera ämnets prioriterade mål (som ska handla om att få motiverade elever - varför ägnar vi inte tiden åt att faktiskt planera bra/roliga/intressanta lektioner?), planering av värdegrundslektioner (ihop med sin handledarkollega), planering av föräldramötesstrukturer, utvecklingssamtalsstrukturer och bedömningsstrukturer i lärplattformen, personalmöte med information från HR om vår tid (varför inte kalla förtroendetiden för "tillitstid" som en kollega föreslog, vår tid blir allt mer kontrollerad, vi får längre luncher - som de flesta jobbar på - för att kunna vara på jobbet hela skoldagen, vi har ingen möjlighet att flexa för t.ex. ett tandläkarbesök på vår planeringstid utan att ta tjänstledigt - vilket i sin tur leder till att det är bättre läraren att gå till tandläkaren på lektionstid… vilket inte är en fördel för elever och vikarierande kollegor), information från återvändarskolan, ett spel om arbetsmiljön, ett möte med en psykolog angående en elev… Den mesta tiden ska ägnas åt dokumentation för att ha ryggen fri… Jag önskar få tillbaka tilliten - lita på att jag gör mitt jobb, så att det blir så bra som möjligt för så många som möjligt. Jag vill inget hellre  än att mina elever ska möta en engagerad lärare som gör intressanta lektioner. Jag vill få förutsättningar att vara den. Jag vill utveckla undervisningen tillsammans med mina ämneskollegor. 
Idag mötte inte mina kollegor en positiv kollega - precis som det stod i mitt horoskop idag - förlåt för det. Men jag är så inneligt trött på att jobba för att ha ryggen fri ("Jag vill ha ryggen fri. Vad vi har är ett hus av kort…") - jag vill jobba för att förbättra undervisningen. 
(null)

Det är tur att jag är ledig (läs: "har inarbetad semester") några dagar snart så jag hinner jobba ifatt…
Ikväll sprang jag i mörkret. Lyktstolpsintervaller. I fullmånens sken. Med tunnelseende. Mot ljuset. Och jag hoppas att mina kollegor kan möta en postivare kollega imorgon...
(null)

(null)

(null)






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback