26/8; måndag
Jag lever med den man som är "mannen i mitt liv". Han kom in som gänglig tonåring i mitt liv och med åren har han bara blivit ännu finare - han är allt det som jag inte är... Han är den som är noggrann när jag slarvar. Han lyssnar när jag pratar. Han tar ansvar när jag är tankspridd. Han är tryggheten när verkligheten och jag själv skrämmer mig, han är perfektionisten när jag är en slarvmaja, han tänker före när jag tänker efter - och han älskar mig mest när jag förtjänar det minst. Min livskamrat. Min bättre hälft. Min trygghet. Min verklighet. Min kärlek. Min idol. Mitt allt...
Ord är onödiga. Du vet redan allt. Vi står så nära varandra att vi nu för tiden kommer på varandra dagligen med att tänka samma tankar. Vi hör orden som inte sägs. Vi talar ordlöst samma språk - och samma tystnad. Lite gråare. Trygga i det vilsamma. 30 år tillsammans. Vi har formats tillsammans av kärlek, lycka, sorg, motgångar och medgångar. Det är en ynnest att få möta livets dagar med någon som man är trygg med . Han finns där i livets skönhet och skörhet, i nöd och lust, i framgång och motgång, i glädje och sorg, i solblekt kalufs och grånat morgonrufs. Alla dagar. Varje dag är en gåva - och livet i den kärlek där man är sedd och älskad för den man är - är tidlös och åldras inte. Och jag hoppas att det blir många fler…
Dagen började med en löprunda och när jag kom hem hade Anders gjort scones. Jag jobbade och kom hem kl 17.30. Lagade mat. Anders kom hem 17.45. Jag och Sigge åkte 18.00. Sigge skulle på hockeyträning och jag fördrev tiden med fotbollsmatch i hovmantorp. Vi löser. Teamwork makes the dreamwork. Ger och tar. Underlappar och överlappar. Lappar och lagar. Håller i hop. Passar på. Finns.
