19/1; fredag
En jobbdag då jag har varvat dissekering av hjärta, lungor, luftstrupe, lever och njurar (om ni har några liggande tar vi gärna emot det!) med laborationer där vi har påvisat gaser genom att tända på dem och leda ner i kalkvatten. En bra jobbdag.
Och det var ljust när jag kom hem. Och när jag sprang, rsd907. Vi sprang förbi dagis. Jag hörde barn som skrattade. De gungade. Väntade på sina föräldrar? Jag kunde plötsligt känna känslan - när man kom för att hämta - alltid lite stressad, och
aldrig i den tiden som barnet hade tänkt. Jag kan känna de små armarna runt halsen. Hur man letade efter förlorade vantar och stövlar. Jag kan känna smärtan i hjärtat när man lämnade ett förtvilat barn på morgonen - som visserligen slutade
gråta innan jag lämnade parkeringen - men gråten följde mig hela vägen till jobbet, skar genom ben och märg. Mina barn är inte små längre. Två anses till och med vara vuxna!
I helgen väntar stallet, innebandyhallar och hockeyrinkar.
Kommentarer
Trackback