11/11; måndag
En helg med ystning- samma frågor som vanligt och minst lika många ostar!
Ponnyridning på huseby. Jag gillar varken ponnyridning eller huseby - men det gick bra. Och det är alltid mysigt att träffa baron! Den lilla hästen med det stora hjärtat. Alltid med på alla äventyr. Vi delade DNA. Känslor. Hans smärta var min.
Klara har varit hemma i helgen. Hon var på bal i Karlskrona.
När jag kom hem insåg jag att det troligtvis var punka på lilla bilen - klara hade inte tänkt på att lampan lös. Klockan var kväll, vi skulle äta lite gott på fars dag. Så däcket fick vänta. På morgonen gick Anders ut vid 6.30 och hittade en stor spik
i däcket och bytte till vinterhjul.
Det är sån han är. Han löser det.
Pappan.
Min pappa och barnens pappa - så olika, och lika.
Barnens pappa - närvarande, löser, skruvar, bär… spelar, tränar, leker… alltid på språng - en snabb puss i förbifarten.
Min pappa - inte lika närvarande genom åren. Men han skruvar, fixar, hjälper och stöttar även om han kanske inte alltid kan sätta ord på känslor, och visar omtanke genom handling. Men som ger den hårdaste kramen.
Kärlek.
8/11; fredag
Vaknade upp till en vacker tavla.
Hämtar Sigge. Handlar. Kör förbi "gubbens" hus som brann ner i onsdags.
Det visade sig senare att mannen inte var i huset.
Jag sprang en runda i pannlampans sken. Rsd2101.
Nu väntar jag hem klara. Hon ska på bal imorgon. Och så är det hockey-dm, ystning och ponnyridning i helgen. Och ett par glas vin - eller två.
3/11; söndag
Halloweenhoppning för Annie och Annas barn.
En ridtur på Blyte. Han har till och från - ända sedan i våras, ibland känts ojämn och inte helt ok. Inte hela tiden. Inte varje tur. Och ingen annan skulle nog känt det. Jag känner honom så väl. Energin som fortplantar sig genom oss. Hans rörelser
som blir mina. Mina som speglar hans. Gränsen mellan oss är hårfin. När han blir rädd blir jag rädd för att i nästa sedans bli helt lugn - och då blir han lugn. Pulsen sjunker. Han
är känslig för minsta förändring i min kropp och hans känsloläge och kan göra mig uppmärksam på omedvetna reaktioner och beteenden som jag inte ens vet själv. "
Vi brukar säga att det är så avstressande att rida. Dels beror det på att vi tvingas fokusera helt på uppgiften det innebär att vara med hästen och att rida hästen. Men det beror också på att vi helt omedvetet får feedback på vår mentala och kroppsliga
stress och – lika omedvetet – lär oss att hantera den.
Hästen känner minsta spänning i våra muskler och tvingar oss att ta hand om den. Om vi lyckas blir det ett bra ridpass, när vi inte lyckas blir det mindre bra." (Alan Hamilton är hjärnkirurg, professor i neurokirurgi och har som en av
USA:s ledande experter på hjärntumörer även en forskningsprofessur i onkologi.)
Hans smärta är min… och den gnager i mig.
När jag kommer hem är jag hungrig och trött på dammet (maxi fäller) på golvet och efter gårdagens fest, lite stressad över jobbet imorgon, kall efter ridturen… men så påminner jag mig om att just det som gör mig låg - också är ett tecken på
annat…
Att jag känner hunger - beror på att jag kan äta mig mätt. Håret på golvet beror på att jag har en älskad hund och jag har ett hem att trivas och värma mig i. Jag har ett jobb som jag tycker är viktigt. Gårdagens fest - betyder att jag
har fina vänner som jag gärna umgås med… Att jag känner sorg och saknad beror på att jag har känt glädje och kärlek…
Igår gick jag förbi mamma, mormor och morfar innan festen. Jag tände ljus. Graven symboliserar sorgen och saknaden för mig. Jag önskar att jag kunde känna annorlunda. Jag tänker ofta på dem i andra situationer - minns fina minnen med kärlek och värme. Att känna saknad - är ett uttryck för kärlek. Det är ju fantastiskt ändå att några kan ge sånt avtryck i ens liv att de finns med i ens liv långt efter att de gick bort även om de inte finns här fysiskt. Min förhoppning är att en dag - vara en av dem - som andra minns med värme och saknad… Att
skapa minnen att minnas med värme och kärlek. Att vårda kärlek och vänskap.
I fredags när vi räfsade fick vi hjälp från ovan. Kraften i vinden hjälpte oss och vi har aldrig räfsat snabbare!
