31/7; måndag
Uteköket invigdes idag!



Det här vill bli bra! Vi kommer trivas!
30/7; söndag
Klara har kommit hem efter en vecka i Danmark. Jag har ridit en runda på blyte och Anders gav sig iväg för att spela golf precis när ovädret drog in. Åskan rullade in och regnet smattrade. Och raggstrumpor. Och tända ljus. Och kortspel. Och choklad.






28/7; fredag
Igår var det dags att vända på betongskivan - det behövdes några vänner! Och så blev det korv, öl, vin, tennis, pingis, lek, ... en trevlig kväll - när enkelheten och spontaniteten är som bäst!






Mammas födelsedag...
Jag red Amigo idag - han gick med spetsade öron, längs en vägkant full med blommor, på rättså trötta och stappliga ben. Men ändå - så glad. Jag tänkte på mamma. Klappade Amigo. Lät honom gå i sin takt. Jag sjöng tyst för oss. "Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet. Du lever för stunden, precis som jag. ... Vi är som personifierade Nittiotal i ett virrvarr av chanser och val. ... Jag lever för kicken, precis som du. Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen. Jag har frihet i blicken, precis som du. Här står livet i farstun, så nära inpå men det är nåt som gnager ändå. ... En obehaglig distans en konstig känsla nånstans. Det känns tomt - eller hur? Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår. ..."
Hon berättade aldrig för mig om tomheten man kan känna efter en annan människa... Jag trodde jag visste - jag hade förlorat hundar, katter och hästar, mor- och farföräldrar... Men jag kommer aldrig vänja mig. Jag kommer alltid att sörja att jag inte får fira hennes födelsedag mer. Att jag aldrig mer får träffa henne...
Om hon hade levt hade hon velat att vi "kom som vi var". Hon hade älskat att öppna sitt lilla packet och varit tacksam över teckningarna som barnen hade ritat. Hon hade skrattat och sagt att hon hade bakat - och ställt fram ett paket Singoalla och skämtat om att hon tillochmed hade förpackat dem, och att det var svårt att göra mönstret i kexen...
25/7; tisdag
En dag i moheda. En dubbelmatch jesper Tannerfalk/Mats Wilander och Magnus Larsson/Erik Wilander. Middag och fika. Och sedan räkor och vin hemma. Fotboll. Sverige/Italien.








23/7; söndag
Söndag kväll. En vecka som har bjudit på extra allt när det gäller umgänge och spontanitet. Jag är så glad att vi till exempel igår inte hade en massa planerat när det droppade in sms om fika med en gammal vän och spontanfotboll på däningevallen - som följdes av spontanbad, spontanmiddag med goda vänner, pingis och pilkastning. Idag har jag ridit och Anders har gjutit betongbord, klippt Linus, mira, Henke och Anders, , och vi har sprungit runt växjösjön och på hinderbanan. En härlig vecka - med vänner, släkt, sol, golf, ridning, bad och utrymme för spontana aktiviteter! Precis som en semester ska vara! Tid för aktiviteter, umgänge och vila! Tid för det man vill!









21/7; fredag
Idag är det regn. Men i mitt hjärta är det sol. Plötsligt händer det. Killarna spelar fifa och leker tillsammans. Och oavsett vad som händer sen - så har det ändå hänt!
20/7; torsdag
Igår - en fantastisk dag! Sol. Bad. Humpe med familj var här. Enkelt att leva. En fantastisk femtonåring. Hon fyllde år igår. Hon fyller våra liv varje dag - med kärlek, omtanke och glädje.


Idag fyller en annan fantastisk människa år - farmor! Hennes sextioårsdag missade vi - då låg vi på BB, men hennes sjuttiofemårsdag ska vi inte missa!
17/7; måndag
Dags att packa ihop. Städa. Summera. Den här delen av sommaren. Ekö har levererat. Fantastiska dagar. Bilderna får tala för sig själva.


























14/7; fredag
Förnimmelser av sommar.


























Och ikväll var vi på vägga. Tack ejemarkarna för en trevlig födelsedagspresent!





11/7; tisdag
Alltså. När solen skiner. Och värmer trots att klockan inte har slagit nio. När kaffet är nybryggt. När de andra sover. När jag hör fåglar kvittra och en båt långt bort. Då är jag övertygad om att ekö är en del av paradiset. Jag känner igen känslan från barndomens somrar. Den kravlösa luften. Det enkla livet. Aldrig så nära mamma... eller så långt borta. Det blir påtagligt. Hon var en del av ekö. Ekö är mina lungor. Min trygghet. Min oas. Hon fattas mig. Hon fattas oss. Hon hade älskar när vi kom. Hon hade bett oss handla så hon slapp åka in till fastlandet. Bakat äppelkaka. Fixat lunch. Och middag. Hon hade spelat kubb och kort. Läst högt för killarna. Hon hade tittat när barnen åkte vattenskidor. Varv efter varv. Suttit med kikaren på stenen. Och hon hade gillat när vi åkte. Stillheten. Ensamheten. Det här var hennes liv.

9/7; söndag
Söndagslycka 1:



8/7; lördag
Lycka på promenaden.

7/7; fredag
Vi är i hemmahuset igen. Vi firade Martinas 40årsdag igår.






















Och igår fick vi träffa lilla livet som föddes i måndags. Lycka.


3/7; måndag
Eköliv!








2/7; söndag
Det är med en något sliten kropp men med lätt lätt hjärta jag skriver att min kära vapendragare/vita springare/drake/blyte återigen levererade! Blyte sprang 120km igår utan att jag behövde mana på. I mycket lera. Genom flockar av hjortar. Förbi slott. Mestadels ensam - eftersom baron tyvärr åkte ut på grund av hälta i första grind. Vi kom trea.










