flisas

4 år. Det är lång tid när man saknar någon.
Det är 4 år sedan min värsta dag i livet. Jag vet att det kan hända värre saker, men det var det värsta i mitt liv. Min mamma dog. Oväntat.
Men det blev bättre. Mot alla odds. Jag trodde inte det. Det tog lång tid. Men det känns lättare att andas. Jag lever. Mitt liv har gått vidare. Med sorgen som ett naturligt inslag. Saknad.
Vi har haft sköna dagar på Ekö. Idyllen. Aldrig så nära mamma, som här...

Grattis till Erik och Sara - det är deras födelsedag! Vi är på Ekö. Vi har det hur bra som helst. Strålande sol. Grillar. Dricker ros'e, dricker ett glas rött, några drinkar... Badar - inte jag, men barnen - i det 13gradiga vattnet. Jag leder VMtipset. Har semester. I hela kroppen. Idag åkte Malin hem, men Humpe och barnen är kvar. Imorgon ska vi gå på teater - Madicken. I lördags kväll hände något som grusade den soliga himlen. Ett grannbarn kastade en pinne till Stimma - den fick hon i halsen, hon skrek, och det blödde från ett sår i halsen. Jag vakade på natten, var rädd. Hon var låg, och hade svårt att dricka, men repade sig snabbt, och är nu som vanligt. Tack och lov. Hoppas att ni njuter av värmen, av livet.

Linus opererades i onsdags. Allt gick bra. Efter operationen vill de gärna att de sover så länge som möjligt - det tog Linus fasta på, och var omöjlig att väcka när de tillslut ville att han skulle vakna. Långt senare, när vi hade blivit av med vår säng och sittande på en stol i ett par timar hade försökt få honom att vakna - vaknar han pigg som en lärka. Han har inte haft alltför ont. Han var rättså pigg hela dagen igår. Men i natt vakande han med feber. Vi har tänkt åka ner till Ekö idag, han har fått alvedon nu, så hoppas vi att han piggar på sig.
Stimma har fått komma hem igen - och vi tackar Helen och Ulf och helafamiljen för att hon har fått vara hos dem! Nu ska vi packa, äta frukost och dra iväg.

Jag njuter igen. Sommarlov. Ett glas ros'e. Grillat. En ridtur. Fika med Linda och barnen. Så lite - men ändå så mycket! En skön helg på Ekö.

Tackar efter första vinsten någonsin!

Trött. Ledsen. Det var länge sedan jag ägnade så många tankar åt jobbet kvällstid, som jag har gjort ikväll. Trots att det är just ikväll jag inte borde göra det. Den kvällen då jag har ett långt sommarlov framför mig. Det var länge sedan, om jag någonsin gjort det som nu, som jag har känt mig så utanför och betydelselös på jobbet. Det jag säger, tycker och vill är inte viktigt. De ber om mina åsikter, men lyssnar inte på dem. Det rektorerna säger är att konferenser inte är viktiga. Varför har vi de då? Det enda jag bad om var att få vara ledig en dag i veckan, och att den dagen inte var en konferensdag (trots att jag såklart helst vill vara ledig en konferensdag eftersom konferenser inte är så roliga och tyvärr inte alltid så givande) - det jag får på schemat är såklart ledigt en konferensdag. För mig är trots allt konferenserna viktiga, framför allt för elevernas skull, för att få tid för att samarbeta och för pedagogiska samtal - i synnerhet när jag är med i ett nytt lag, för att räknas, för att bli en del av det nya laget (som jag heller inte vill tillhöra...). Jag har fått flytta runt en hel del de sex åren jag har varit på TC, och nu hade jag förlikat mig med att göra det igen, även om jag inte vill, så har jag lovat mig själv att göra det bästa av situationen, för jag vinner ingenting på att vara bitter. Men nu blev det ett nytt tillfälle när jag förstår hur lite mina synpunkter, mina tankar och mina känslor betyder - och jag bröt ihop på jobbet. Pratade med chefen, som ber om mina åsikter - men som varken återkopplar, förklarar eller ger respons på det jag säger. Be inte om mina synpunkter då. När det ändå inte går att göra något åt det...
Svårt att njuta. Är så trött. Saknar redan kollegor som ska sluta. Saknar redan hur det var. Vilka vi var. Hur roligt vi hade. Den sista terminen har varit en av de tråkigaste, om inte den tråkigaste. Vill inte mer. Vill bort. Sova. Vakna. I en annan situation. I värld som jag kan påverka. Och vara glad i.
Måste glömma detta nu. Ta sommarlov. Bita ihop. Bryta ihop och komma tillbaka, starkare och gladare. nu. Nu NU.

Snart sommarlov. Mantrat som jag upprepar för mig själv... Vädret påminner inte om det - idag skulle jag vilja ha min vinterjacka (jag köpte faktiskt en ny i fredags på kosta outlet när jag var där på studieresa).
Igår ställde jag upp på domarexamination med hundarna. Kenzo(!) fick köra söket. 300 m elitruta. Han gjorde det med bravur, eller så gott som... Lite missförstånd, lite korta slag på kraftig motvindssida, men jag kunde skicka om och få ut honom. 12,5 minuter! Han skällde bra. Han gjorde det bra! Han har dock inte tränat sök på Väldigt länge, om man bortser från de fem skick jag körde i veckan. Jag skulle tro att det var hans sista elitruta! Sedan körde jag hem pojkarna och hämtade Stimma som bor hos fina vännerna Helen och Ulf under löp. Hon fick köra uppletande och lydnad. Uppletande var svårt i kraftigt regn, högt gräs med klippta stigar - hon hittade två(!) föremål. Sa jag att det var svårt? Sedan körde jag lydnad. Ett väldigt bra pass! Hon gick så bra, och det kändes så bra efter förra helgens misslyckade lydnadspass.
Idag var vi på fotbollscup med K - de vann två matcher, och förlorade två.
Nu spelar Anders tennis, igår var det golftävling. För en liten stund sedan kom jag in efter att ha hängt tvätt. Då låg Linus och gallskrek i åra sängar, med plåster på fingret. Det hade blött igenom och han berättade att han hade fastat i ett hål... Jag frågade sedan grannarna vad som hade hänt, och han hade fastat i ett hål på en pensel, som Martin tog ifrån honom och då drogs en skinnbit bort.

Ett cert, en skada, ett nollat kryp, 250 betyg senare, ett besök hos ortopedteknikern senare - ska jag försöka sammanfatta de senaste dagarna.
Det har varit mycket hund - spårtävlingar två dagar i rad i helgen och mycket jobb med många betyg som har satts de senaste dagarna. Tävlingarna gick bra - om man bortser från lydnaden. Hon gjorde bra upptag, bra spår (fullt båda dagarna) och bra uppletande - men båda dagarna var lydnaden sämre. Söndagen nollade vi krypet - annars hade vi höjt vårt snitt... Och nu är det kört att höja det - vi har en tävling kvar, eller skulle haft, men idag började hon löpa. är inte alltför besviken. Vi har haft roliga och bra tävlingar även om inte allt har stämt. Hon är super på specialen, men i helgen kände jag att hon inte var som vanligt - jag trodde löp var på väg, det var varmt och vi har tävlat mycket - inget av det brukar i sig vara en faktor som "drar ner" henne, men kanske var det så att faktorerna tillsammans fick henne att gå ner sig. Hon kändes inte helt pigg. På lördagen räckte våra poäng för ett cert och förstaplacering, och på söndagen kom vi trea. Jag är så nöjd med våra prestationer i vår - även om jag Vet att Vi Kan mer!
Igår satte jag 250 betyg. Tänk vad mycket jag har i min hand. Ett självförtroende, självkänsla, en karriär... men egentligen är det allt innan som gör vad det blir.
Idag har vi varit på universitetet och avslutat projektet med ny teknik i NO - där vi har kontrollerat vattenkvalitén i 4 parametrar med bland annat mobiltelefoner.
Och igår var jag också på ortopedtekniken igen för mitt specialsydda axelskydd. Min axel var den sämsta han ahde sett. Men inget av de två skydden som jag provade funkade (båda två började skratta när jag provade, för vi insåg snabbt att det inte skulle kunna funka). Och han trodde att det vars vårt att få ett att funka, i så fall skulle man få göra ett hårt, och då är frågan om jag skulle använda det - och det är ju inte ens en fråga... det skulle jag inte... meningen och behovet är ju som störst när jag sover. Axeln hoppar ca 10 gånger per natt - vilket inte ger en bra nattsömn, men jag har ju vant mig och vänder mig alltmer sällan åt det hållet. Vilket å andra sidan inte heller är bra... "Kom tillbaka om det blir sämre", men han förstod oxå att det faktiskt inte kunde bli mycket sämre...Han skulle ha mig i sina tankar och fundera vidare...
Ikväll har jag varit i sökskogen. Keno ska köra domarexaminationen på lördag - och jag ville testa någon gång innan. Det gick inte alltför bra, men okej.

till mina nior som slutar nu. Som jag har delat tre år med. Många är de som inte har gillat många av dem... Jag kommer att sakna dem, men inte bara... Jag är orolig för dem när jag ser dem köra moppe utan hjälm, när jag tror att de gör saker de inte borde... Jag tycker om dem, nästan jämt...



Och kan de detta, då kan de mycket:

Sitter i soffan. Barnen har lagt sig och Anders fiskar. Jag dricker en kopp kaffe. Njuter i allmänhet, av tystnaden i synnerhet. På morgonen körde jag ett par påsläpp - het var den lilla hunden. Och ikväll var vi på dagis på sångstund och fika. Och så körde jag ett pass lydnad - som jag är riktigt nöjd med. Efter det, när jag kände att jag lätt kunde sjunka ner i soffan och dega ihop, kom Ulice och frågade om vi skulle ut och gå. Det hängde jag med på. Nu har jag hamnat här, och kommer nog bli kvar här till sängen lockar mer... Jag brukar inte känna mig trött, mer än när jag sätter mig ner och tillåter mig att vara det - nu är en sådan stund.