18/11; måndag
Jobb.
En löprunda. Processar dagen - eleverna som lyckades, eleven som inte förstod, eleven som mailade om morgondagens läxförhör, mötet med utvecklingsgruppen som återigen mest kändes som vi har för att ledningen ska ha ryggen fri, kunna redovisa mål
och strategier för sina chefer och vi fick bära hundhuvudet - och känna skuld - för att det inte var klart… Jag har rättat, planerat, strukturerat och gett feedback.min löprunda. I mörkret. Runt nollan. En ljudbok i öronen. En hund
vid min sida. Med hyfsat nya skor. Jag brukar sällan mäta eller ta tid. Men efter ett tag kände jag att det gick "lätt" och satte igång klockan...
17/11; söndag
Helgen går mot sitt slut och det lackar mot jul. Idag fick vi ett smakprov på farmors llussebullar efter sigges hockeymatch och kålpuddingmuddag i moheda.
Igår red jag en runda i ösregn på Nero. Jag saknar mina gamla medryttare/terapeuter Ia, ester, Jenny, Madde, anne, Charlotte, Emelie, Linda, Caroline, yvonne, Johanna, Kim med flera som har passerat genom åren och som jag har debatterat högt och lågt över stock och sten och delat stalltjänstgöringen med. Jag saknar baron, Estrella - och nu Blyte som får vila - hästarna som har etsat sig fast i hjärtat och trängt in i DNA:t. Jag saknar känslan av att längta efter en ridtur och en stund i stallet och göra allt för att den ska bli av. Jag vill längta efter dem… Kanske kommer den känslan tillbaka - kanske inte… Jag hoppas det. För jag mår bra av det.
Ibland behöver man fundera på vad som är viktigt. Hur man ska prioritera. Vad man mår bra av. Landa.
11/11; måndag
En helg med ystning- samma frågor som vanligt och minst lika många ostar!
Ponnyridning på huseby. Jag gillar varken ponnyridning eller huseby - men det gick bra. Och det är alltid mysigt att träffa baron! Den lilla hästen med det stora hjärtat. Alltid med på alla äventyr. Vi delade DNA. Känslor. Hans smärta var min.
Klara har varit hemma i helgen. Hon var på bal i Karlskrona.
När jag kom hem insåg jag att det troligtvis var punka på lilla bilen - klara hade inte tänkt på att lampan lös. Klockan var kväll, vi skulle äta lite gott på fars dag. Så däcket fick vänta. På morgonen gick Anders ut vid 6.30 och hittade en stor spik
i däcket och bytte till vinterhjul.
Det är sån han är. Han löser det.
Pappan.
Min pappa och barnens pappa - så olika, och lika.
Barnens pappa - närvarande, löser, skruvar, bär… spelar, tränar, leker… alltid på språng - en snabb puss i förbifarten.
Min pappa - inte lika närvarande genom åren. Men han skruvar, fixar, hjälper och stöttar även om han kanske inte alltid kan sätta ord på känslor, och visar omtanke genom handling. Men som ger den hårdaste kramen.
Kärlek.
8/11; fredag
Vaknade upp till en vacker tavla.
Fyra lektioner. Utvärdering med vår student. Tänk att man får säga till henne: "du får inte stanna så länge hos varje elev". Du har 27 elever och 55 minuter, en genomgång innan labb, labb och en diskussion kring labben… Det är systemfel. Och
rimmar dåligt med målen om att nyfikenheten och måluppfyllelsen ska öka…
Hämtar Sigge. Handlar. Kör förbi "gubbens" hus som brann ner i onsdags.
Det visade sig senare att mannen inte var i huset.
Jag sprang en runda i pannlampans sken. Rsd2101.
Nu väntar jag hem klara. Hon ska på bal imorgon. Och så är det hockey-dm, ystning och ponnyridning i helgen. Och ett par glas vin - eller två.
3/11; söndag
Halloweenhoppning för Annie och Annas barn.
En ridtur på Blyte. Han har till och från - ända sedan i våras, ibland känts ojämn och inte helt ok. Inte hela tiden. Inte varje tur. Och ingen annan skulle nog känt det. Jag känner honom så väl. Energin som fortplantar sig genom oss. Hans rörelser
som blir mina. Mina som speglar hans. Gränsen mellan oss är hårfin. När han blir rädd blir jag rädd för att i nästa sedans bli helt lugn - och då blir han lugn. Pulsen sjunker. Han
är känslig för minsta förändring i min kropp och hans känsloläge och kan göra mig uppmärksam på omedvetna reaktioner och beteenden som jag inte ens vet själv. "
Vi brukar säga att det är så avstressande att rida. Dels beror det på att vi tvingas fokusera helt på uppgiften det innebär att vara med hästen och att rida hästen. Men det beror också på att vi helt omedvetet får feedback på vår mentala och kroppsliga
stress och – lika omedvetet – lär oss att hantera den.
Hästen känner minsta spänning i våra muskler och tvingar oss att ta hand om den. Om vi lyckas blir det ett bra ridpass, när vi inte lyckas blir det mindre bra." (Alan Hamilton är hjärnkirurg, professor i neurokirurgi och har som en av
USA:s ledande experter på hjärntumörer även en forskningsprofessur i onkologi.)
Hans smärta är min… och den gnager i mig.
När jag kommer hem är jag hungrig och trött på dammet (maxi fäller) på golvet och efter gårdagens fest, lite stressad över jobbet imorgon, kall efter ridturen… men så påminner jag mig om att just det som gör mig låg - också är ett tecken på
annat…
Att jag känner hunger - beror på att jag kan äta mig mätt. Håret på golvet beror på att jag har en älskad hund och jag har ett hem att trivas och värma mig i. Jag har ett jobb som jag tycker är viktigt. Gårdagens fest - betyder att jag
har fina vänner som jag gärna umgås med… Att jag känner sorg och saknad beror på att jag har känt glädje och kärlek…
Igår gick jag förbi mamma, mormor och morfar innan festen. Jag tände ljus.
Graven symboliserar sorgen och saknaden för mig. Jag önskar att jag kunde känna annorlunda. Jag tänker ofta på dem i andra situationer - minns fina minnen med kärlek och värme. Att känna saknad - är ett uttryck för kärlek. Det är ju fantastiskt ändå att några kan ge sånt avtryck i ens liv att de finns med i ens liv långt efter att de gick bort även om de inte finns här fysiskt. Min förhoppning är att en dag - vara en av dem - som andra minns med värme och saknad… Att
skapa minnen att minnas med värme och kärlek. Att vårda kärlek och vänskap.
I fredags när vi räfsade fick vi hjälp från ovan. Kraften i vinden hjälpte oss och vi har aldrig räfsat snabbare!
31/10; torsdag
Jag jobbade måndag och tisdag. Åkte cykelvagn för att äta lunch. Nu Höstlov. Torsdag. Vuxenpoäng - jag har både varit hos tandläkaren, frisören och banken.
Jag lyxar till de stuvade makaronerna, köttbullarna och plattkorven med tända ljus och vin.
26/10; lördag
En dag när solen ite tränger ner genom dimman.
Jag har sprungit och ridit, gått en promenad med Martina och hundarna, övningskört med Linus och valt bort en hockeymatch i Nybro - men där blev vinst - och försökt få biljetter till Kent - men blev utloggad… jag äter äggröra och tittar på Gotland Grand
nationaldag.
Och jag nynnar på Winnerbäcks "tvivel":
"Här står livet i farstun, så nära inpå
Men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör"
…
"En obehaglig distans
En konstig känsla nånstans"
…
"Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår
När du somnar om natten, precis som jag
Utan mening på jakt efter ruset, genom dunket och bruset"
…
"Kan du höra hur det låter i ditt vilsna skratt?
Kan du känna hur det gnager i natt?
Det kallas tvivel...
Här står livet i farstun, så nära inpå
Men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel..."
Jag vrider och vänder mig - försöker räcka till. För så många som möjligt. Svidande skavsår. Ett hugg i ryggen. Ett vilset skratt. På jakt efter ruset - genom brus och dunk. Livet som pågår. Med något som gnager. En klump i magen. Något som stör. Ett konstigt humör. Jag får ihop det mesta. Får välja och prioritera bort.
Ikväll ska vi till Anders golfkompis.
20/10; söndag
Vår 17åriga bröllopsdag.
Farmors tinade frallor och croissant till frukost.
En löptur och en ridtur i dimma.
En innebandymatch i Alvesta innan fika hos farmor och farfar.
Och när vi kom hem hade våra fina vännervarit inne och lämnat skumpa och chili!
Bowl. Och gympa.
Tacksamhet för dagen. Åren. Familjen. Livet. Vänskapen och vänner. Kärleken.
19/10; lördag
Jag vaknade tidigt. Sprang en runda. Red en runda. Dammsög. Tvättade sängkläder. Lagade lunch. Åkte på Sigge hockeymatch- lakers vann med 5-3 mot Mörrum. Vi handlade. Och hämtade Linus för att åka på lakersmatch. Jag stannade kvar hemma. Gick en
runda med hunden. Ett glas vin. Soffan med djuren. Hockey på tv. Fint så.
18/10; fredag
Fredagsfys innan fredagsmys - det är sen gammalt.
Målbilden för rundan: ett glas vitt på altanen, i den ljumma kvällen.
Jag skulle kunna ta tag i tvätten eller dammsuga, byta i sängarna eller börja med maten…
Men efter fem lektioner, handling och en sjukilometersrunda - behöver jag sitta här. Andas in och ut.
Sakta.
16/10; onsdag
Kvällspromenad. Fullmåne. Efter jobb. Efter klrkortsteorikurs. Efter besök hos farmor på sjukhuset.
15/10; tisdag
Höst och häst.
Andas in. Andas ut.
I det sista ljuset får tankarna vila medan mörkret lägger sig.
För en vecka sedan hade jag en lektion om stamceller, cancer, gränsen mellan liv och död. Då visste jag inte att jag mindre än en vecka senare skulle veta så mycket mer när jag ska hålla lektionen igen - för en annan klass. Att lektionen skulle beröra mig på ett helt annat sätt. Jag funderade på om jag verkligen skulle göra det - om jag skulle orka... Men det här är viktigt. På riktigt.
13/10; söndag
Idag trodde jag att jag skulle fira gump-dagen.
Men idag insåg jag att jag hade passerat den med tre dagar.
Linus och jag sprang.
Och efter att Sigge hade hämtats hem från hockeymatch i Linköping och vi hade hälsat på farmor på sjukhuset - åt vi farmors ostkaka och hennes hallonsylt.
Jag har skissat på mötet med rektorn imorgon. Jag gjorde en sk(r)attkarta.
Jag har varit på hundutställning med flinga och ridit. Och tittat på innebandymatch.
Helgen är snart slut. Nu ska bara klara köras till tåget i Alvesta.
11/10; fredag
När jag kom till jobbet idag - med kavaj och mascara - låg det en kexchoklad på bordet. Alla medarbetare hade fått det. Vem kan gråta med mascara och kavaj - och goochgladkexchoklad?
Jag stannade såklart inte hemma idag - den som blir lidande är jag, min kollega och lite mina elever. Jag är ingen som ger upp. Jag går inte in i väggen… Jag bryter ihop. Andas ivtrekant. Analyserar. Biter ihop. Pratar. Gråter. Kommer tillbaka.
Gör mitt jobb - som jag faktiskt gör ganska bra?
När jag kom hem hade Linus dammsugit hemmet och frågade Linus om vi skulle åka och springa en runda. Jag tänkte min 4km runda i bokhultet och jag sa ja. Det visade sig att Linus hade tänkt 12 - runt bergundasjön. Jag hängde på!
Ikväll kom klara hem - lite plötsligt och oväntat. Räkor och bubbel. I helgen väntar hundutställning, hockeymatch i Oskarshamn, innebandymatcher, ridning…
10/10; torsdag
Jag sprang 5.50 i morse. I regn. Tårarna börjar rinna. Stilla. Jag tänker på bomberna som faller över Libanon och i andra delar av världen, för dem som förlorar sina hem i stormen i Florida., för grannens barnbarn som kämpar mot cancer, på förutsättningarna i skolan som bara blir sämre - större klasser, med fler elever med olika problematik, färre elevstödjare och känslan av att det bara är upp till mig…
Jag ställer mig i duschen.
Sminkar mig.
Åker tidigt till jobbet.
Jag har länge sagt att det inte är någon större skillnad mellan olika kommunala skolor - det är det. På andra skolor har de halvklass under labb. Jag har länge tänkt att det är lättare att förändra där man är - än att förändra om man är ny… Nu vet jag inte…
Jag trollar med knäna, skruvar på planeringar, springer, slår Knut på mig själv och diskuterar med min ämneskollega för att göra varje lektion lite bättre än den förra. För att nå fler - för att fler ska lyckas och bli nyfikna. Jag försöker se, värna, rädda, lyfta, hjälpa, anpassa, kompensera, inkludera, stötta, klappa medhårs, springa fortare, utmana, inspirera och le vid möten med eleverna.
Jag försöker följa anpassningar, skriva i classroom inför varje lektion, göra bedömningar i lärplattformen, och lägga in betygsvarningar. Jag skriver bedömningar, fyller i enkäter och utvärderingar. Jag skriver orosanmälningar, utreder problematisk skolfrånaro, gör pedagogiska utredningar, anmäler till eht och skriver kränkningar i df. Jag anmäler vattenläckor och trasiga dragskåp. Jag jobbar för att få igång nätverk, datorer och skrivare. Jag får en lista med åtta elever i min klass - som jag behöver prata enskilt med. Jag lyssnar på elever som känner sig kränkta, är ensamma och vilsna. Jag avstyr ett bråk.
Jag har blivit bättre. Men Mina förutsättningar har blivit så mycket sämre. Vi har inte tvålärarskap i kemi längre - vi har 27 elever/klass. Nyanlända med tre olika språk i samma klass - utan språkstödjare och elever med milslånga anpassningslistor.
Jag ska skriva färdigt en df-anmälan -trots att jag inte vet vad som har hänt i ärendet, och trots att jag inte vet hur man gör - trots att någon har sett det och kunde gjort det direkt. Någon mellanschef - självutnämd eller uttalad har blivit viktigare än oss lärare. Vad kan vara viktigare på en skola än att undervisningen fungerar? Bra undervisning. Varierad. Strukturerad. Eht- teamet, som i och för sig är väldigt viktigt, känns viktigare än lärarna.
Jag får höra att jag ska göra omvärldsanalyser för att öka motivation, nyfikenhet , närvaro och få Högre måluppfyllelse.
Jag ska djupanalysera.
Jag behöver djupandas. Men kippar bara efter luft.
Vi ska skriva fina ord på ytan - när vi behöver se över botten. Bygga tillsammans - ett stabilt bygge, utan läckande tak. Vi är många som simmar febrilt och desperat mot ytan för att inte drunkna.
Det enda jag vill och strävar efter är att göra varje lektion bättre. Göra rätt. Trots att jag har i stort sett flest grupper, klasser, elever och undervisningstid. Jag vill känna att det är tillräckligt bra!
Idag har mina ögon svämmar över flera gånger - mest av frustration. För varje elev - för eleven som inte förstår, för eleven som inte kan språket, för eleven som inte klarar av att komma till skolan… Gång på gång torkar jag mina tårar för att möta elever. Jag ler.
Jag vill fortsätta brinna för mitt yrke, orka ge, känna driv och omtanke. Jag vill delta i kampen för det goda, för utveckling och engagemang.
Jag åker till stallet efter jobbet. I regn. Tårarna blandas med regn. Jag vill se det vackra i hösten. Andas Häst och höst. Känna Hopp och tro. Jag får kakor från en elev.
Jag kommer hem. Jag ställer mig i duschen och spolar bort mascaran från kinderna.
Jag vill se ljuset.