30/9; söndag
Det finns en sorg - som man inte pratar om. Men som är livslång istället för dödskort. Den går i vågor som all annan sorg. Men egentligen har den aldrig börjat - och den har inget direkt slut. Inget förändras - det är människan som är. Och man kan ju inte sörja över hur någon är. Bara hur det blev eller är.
Men det är en sorg som förälder när bilden man hade av familjelivet inte stämmer med verkligheten. När utflykter, fredagsmys, familjemiddag, träningar, skola, läxläsning och kalas byts ut mot sömnlösa nätter och en kamp för överlevnad.
Det är tyst om den här sorgen. Det är skamfyllt, trots att sorgen inte är över barnet i sig. Olikheter förgyller - och ändå...
Sorgen handlar om att livet inte blev som förväntat. För många. För sig själv. För barnet. För syskonen. Sorg över de svårigheter barnet behöver ta sig igenom. Sorgen över att se sitt barn stundtals ha det jobbigt. Sorg över föräldraskapet som kantas av oro och kamp mot skolan och samhället. En sorg över skolans och samhällets oförmåga att vara för alla. Sorg över uteblivna kompisrelationer.
Det är en förbjuden sorg man känner. Och man är tyst om den. Man kan inte erkänna den - för vem har bestämt hur ett liv ska levas och vad som förväntas av det. Den är svår att acceptera utan att kränka människovärdet. Man blir ensam i sorgen. Och tiden springer ifrån en tills man tappat bort sig själv på vägen.
26/9; onsdag
"Ikväll är vinden stilla (inte riktigt sant det Winnerbäck sjunger - vinden viner fortfarande runt husknuten)
det var så stormigt hela dan.
Bakom Västerbron går solen ner i rött, (solen har inte synts på hela dagen...)
det är nästan tyst.
Som ett obehagligt allvar
drar sig hösten in i stan. (Hösten har kommit till min by - med ett obehagligt allvar.)
Det finns en doft av allt i mörket, kallt och blött,
och nästan tyst. (Allt doftar av mörker - det är kallt och blött och skriket har tystnat i min strupe.)
Ensamma dar, väldiga värld,
orden ekar i hennes röst. (Min värld är stor - jag är vilsen och känner mig ensam i min välkända värld. Orden ekar...)
Ingen sömn och inga svar. (Igår kom jag till stallet för att rida blyte - men jag hittade en dålig nisse i hagen... vi fick kalla på veterinär och i väntan satt jag i stallet och rättade prov. Jag kände nisses smärta. Veterinären lände att tarmen låg runt mjälten och det var fara för hans liv. Vi fick åka till Helsingborg - och vi kom hem vid 7.30. Ingen sömn. Några svar. Nisse fick stanna kvar men var bättre när vi lämnade honom. Idag har jag suttit på tre timmars föreläsning. Det var tufft. Jag var trött! Denna höst kantas av obesvarade frågor.)
Ingenting kvar mer än ett rostigt svärd,
som hugger och vrider sig i ditt bröst. (Jag saknar lugnet i mitt bröst - det är jobbigt att när som helst träffas av det rostiga svärdet som hugger och vrider sig i bröstet.)
Vi ses på hjärtats bar,
det här är brustna hjärtans höst. (Det är en brusten hjärtas höst i en väldig värld.)
Här är timmarna av ovisshet (det är timmar av ovisshet)
poeternas bensin
här är natten när vi räknar våra stygn
allt gick så fort
Du kan dränka dig i minnen
eller litervis med vin
du kan sjunka ner i sörjan och vända dygn
men allt är gjort"
24/9; måndag



21/9; fredag



2/9
Söndag kväll

16/9; söndag





15/9; lördag

14/9; fredag





13/9; torsdag


13/9; torsdag

11/9; torsdag

12/9; onsdag
11/9; tisdag














10/9; måndag











Nomader, zigenare...








9/9; söndag




Imorgon...





4/9; lördag











”Vår” veterinär gästbloggar



7/9; fredag

6/9; torsdag
Ikväll har jag lite hemlängtan. När jag dessutom hörde att lilleman har feber... Det är många dagar och jag mest traskar med hästen, badar hästen, traskar med hästen, badar hösten... Man känner sig ensam i en värld full med folk. Johanna och jag tog ett glas vin på rummet ikväll. Vi har det bra... Men just i kväll känns det som om jag hade velat vara någon annanstans. Att jag hade behövts mer hemma... Att de hade klarat sig bra utan mig här...






5/9; onsdag
Efter nästa 48 vakna timmar hamnade vi på ett hotell - som det visade sig egentligen inte hade vår bokning. Det löste sig. Och vi fick sova. Jag vaknade tidigt av att gomseglet var svullet och jag svalde det - det är en läskig känsla.
Idag har vi promenerat med misse. Duschat nisse. Matat misse. Mockat hos nisse. Och sen gjort allt igen. Promenerat. Duschat. Matat. Mockat. Och köpt en laddare, adaptern jag hade med mig var fel.
Det är 34 grader och fuktigt.









3/9; måndag


2/9; söndag
