flisas

Jag hörde hur otacksam jag lät. Det var inte meningen. Men frustration kan framkalla de känslorna... Jag är ju mest tacksam. Att få vara hemma med mina barn. En hel vecka. Inarbetad tid. Inga föräldradagar eller semesterdagar. Att det sedan snöar konstant, att jag har barn i olika åldrar som vill/kräver olika saker, att näsorna/öronen rinner - så är det ju bara. Jag vill så mycket. Men när jag tänker efter så är det ju just det Här jag vill. BaraVaraMedMinaBarn. ikväll blir det nog ishallen. Imorgon väntar fotbollscup för Klara - då åker vi dit och hejar. På fredag har vi tid på habiliteringen. Och fika med vänner. Ridning för Klara. Veckan har snart passerat. Och jag kommer önska att jag var ledig igen... Känslan av att Aldrig Vara Nöjd - infinner sig. Och jag försöker vända den. Vara i nuet.

Klockan hann nog inte bli mer än tio idag heller förrän skriket hördes från min strupe... Jag vet inte på vad, eller kanske inte ens varför - men jag kände att det behövde komma ut... Nu har vi varit ute en stund. Det snöar fortfarande. Sigge ville åka skridskor - och Linus och Sigge fick på sig skridskor - men det var för mycket snö, isen var för dålig och vi fick gå hem igen. Sigge frustrerad. Arg. Bildade hög i snöyran. Vinden ven. Mina vantar låg kvar inne. Jag hämtade snowracern - drog hem Sigge. I den tunga, djupa snön. Ryggen värkte. Jag skottade av snön på trapporna och gjorde gångar till bilen. Vi har en lång uppfart.... Som skulle behöva skottas... Vi kunde kanske åka pulka - men tanken på att dra den tunga snowracern uppför backen med Sigge på. Gång på gång. Fick mig att avstå. Skidor? Sigge är lite liten. Mina andra barn skulle kunna... Vilja? Ibland är det en nackdel med stor ålderskillnad på barnen... Vad gör ni andra på sportlovet? Sigge är ju dessutom febrig till och från - även om det nu verkar vara från. Lite snorigt. Båda killarnas öra har runnit lite - alltså är inte simhallen ett alternativ... Ikväll blir det nog ishallen. Men hela dagen. Kinkigt. Vi går varandra på nerverna. Jag plockar, städar, tvättar, lagar mat/fika... Sigge rä lite sliten, men inte dålig - men han är dålig på att sitta och titta på film tex... Frustration...

Jag är inte särdeles stolt över mig själv när jag hör mig vid halvelva - eller kanske var det vid tio - första dagen på sportlovet (som jag har längtat efter); "åhhh... jag hade hellre jobbat..." Då hade vi klarat av tandläkarbesök för de två äldsta (som gick smärtfritt och utan anmärkningar) med en kompis till Linus. Sigge stannade hemma - med oklar status. Feber - icke feber... Klara vakande med odefinierbara nässelutslag(?) - inga andra besvär, bara kliande utslag på en arm och bålen... Linus som spelar över när kompisen är här (igår hade vi en underbar Linus hemma - som spelade hockey, hjälpte till att städa och plocka fram utan att någon bad honom...) - åh andra sidan är det nog inget ovanligt när man blir uppspelt av att ha en vän här. Nu är huset fullt av barn - närmare bestämt fem stycken. Alla har fått mat. De stora leker. Sigge sover - och nu finns tid för jobb... Nu är jag inte särdeles stolt över mig att jag inte vill jobba... Nu vill jag bara dricka mitt kaffe i lugn och ro. Ha sportlov. Och slippa tänka på jobbet...

Helgens...
godaste: http://www.svt.se/gokvall/recept/chokladfondant
Chokladfondant
I mitten ska de vara krämiga och inte genomgräddade. Låt gärna chokladsmeten stå i formarna i kyl en dag i förväg. Du kan låta dem stå upp till 2–3 dagar i kyl innan du gräddar dem.
Antal portioner: 6 portioner
Ingredienser
50 g smör
200 g mörk choklad
3 st äggulor + 3 äggvitor
4 msk strösocker
Tillbehör:
Vaniljglass eller vispgrädde
Så lagar du
1. Smörj 6 cocotteformar väl. Du kan också använda engångsformar av aluminumfolie men då blir det fler än 6 stycken och gräddningstiden blir kortare.
2. Smält smöret, ta från vämen och tillsätt sedan chokladen i bitar. Rör tills chokladen smält. Vispa samman äggulorna med en gaffel och tillsätt dem.
3. Vispa äggvitorna till skum. Tillsätt sockret lite i taget och vispa till en fast maräng.
4. Blanda ner lite i chokladsmeten. Vänd sedan försiktigt ner resten av äggvitan med stora luftiga tag. Fördela smeten i formarna. Täck och ställ i kyl några timmar eller längre. Det går också att grädda direkt.
5. Sätt ugnen på 200 grader. Ställ in formarna på galler längst ner när ugnen är varm. Grädda 8–12 minuter tills smeten rest sig och känns lite fast på ytan. Tiden beror på formarna och hur kalla de är från början. Servera genast med en klick vaniljglass eller kall lättvispad grädde.

De räckte lätt till 8 personer. Detta var alltså helgens godaste - tillsammans med allt gott som vi fick hos Owessons igår!
... trevligaste: Lek, bus, prat, skridskor och mat hos Owessons igår. Och en ridtur med två tjejer i stallet igår. Och en stund i stallet i fredags kväll med Klara, och ishockeyträning med Linus idag!
... energipåfyllnad: ett galopppass med finEstrella idag. Inga blåmärken. Tack Kim för lånet av luddet.
... tråkigaste: att Sigge fick feber igen i eftermiddag.
... skönaste: att veta att det är sportlov veckan som kommer.

Många gånger får jag sänka min guard. Sänka kraven på mig själv. Viska good enough är good enough. Jag säger det till andra. Men ibland är det inte tillräckligt. Inte tillräckligt bra helt enkelt. Kan man vara en ”Good enough parent”? Något tilltalar mig - samtidigt som jag ryser. Känner en kår utmed ryggen. Det är skönt att tänka att det räcker bara vi gör så gott vi kan... Det är skönt att BaraVara - leva i nuet. Ta dagen som den kommer. En dag i taget. Det löser sig. Men jag vill samtidigt känna att det är Jag som påverkar hur mitt liv är - och hur det blir. Att jag påverkar mina barn - och hur deras liv blir. Ett stort ansvar.
Nästan varje dag gör jag så gott jag kan utifrån mina förutsättningar. Och det gör andra också. Mina barn. Mina elever. Min man. Mina vänner. Och kanske är det tillräckligt bra? Men om jag alltid skulle luta mig tillbaka och tänka att good enough är tillräckligt, så skulle jag inte utamana mig själv. Inte utvecklas som mamma, som lärare, som människa. Jag ställer stora krav på mina barn, på mina elever, på mina vänner - hur de ska vara. Om vi tänker att good enough är tillräckligt - att man alltid gör det bästa utifrån sina förutsättningar, så finns det inte så mycket att utveckla. Vi gör fel. Vi tänker fel. Vi säger fel saker. Och det är okej. Det är okej med good enough - men inte att sluta utvecklas, att inte tänka om,be om förståelse och respekt. Jag får inte underskatta mig själv, mina barn och mina vänner. Vi får vara nöjda där vi är - men vi får inte vara nöjda varje dag med good enough, för då slutar vi utvecklas. Det är ett ansvar vi har - mot oss själva, våra barn och våra medmänniskor. När det inte blir som vi tänker - måste vi tänka annorlunda nästa gång. Tänka efter. Våga möta det okända.

sigge och klara bygger kök.

Pigg, pigg, pigg... feber... pigg... Siggestatus. Sigge hade feber i natt, men har varit hyfsat pigg idag. Inte direkt varm. Det blev en klunsning om vem som skulle vara hemma... Eller inte ens en klunsning - det blev Ukrainafolk vs elever som hade pluggat till ett kemiprov... Eleverna förlorade. Jag stannade hemma. Och jag har bestämt att mitt jobb aldrig är viktigare än mina sjuka barn. Men ibland är det svårt... Bit ihop. Påminn dig själv om vad som är viktigt. Vad är viktigt om 20 år; att eleverna inte hade en kemilektion - eller att barnen inte hade en mamma som var hemma när de var sjuka? Vilka kommer snacka om det mest? Jag kände bara att om eleverna har pluggat - så ska de få¨skriva. Vi har en tuff situation på jobbet med många sjuka lärare och många sjuka elever. Det är svårt att hitta vikarier. Men idag kunde en kollega finnas där för eleverna. Och jag kunde finnas för mitt barn. Jag kunde finna ro. Titta på storslalomsVM. Snussa Sigge i nacken. Spela fotboll med honom. Nu sover han en stund, och jag planerar morgondagens lektioner - för mig? Eller en vikarie? En lektion som kanske blir en inställd lektion? Eller två... Men då beror det på att någon annan behöver mig mer...

Läste ett inlägg (http://kaostik.wordpress.com/2013/02/07/funderar-hogt-gallande-vikten-av-att-kunna-fuska-borde-inte-detta-vara-en-nyckelkompetens-eller/);

"Min fundering just nu som ni gärna få hjälpa mig att fundera kring är:

Är den som lagt tid på att memorera in all fakta och kunskap bättre rustad i framtiden än den som snarare lägger tiden på att veta hur han/hon ska hitta fakta och kunskap vid behov och som genom ex lagt tiden istället på att bygga stora sociala nätverk? Detta genom FeelDelning som jag brukar säga.

Bara en spännande tanke om vi skulle våga släppa en del av lärandet till ”Knowledge On Demand” och frigöra tid till mer lek, lust, kreativitet, utforskande, leva livet…etc.
Att inte tänka oss människor som lagringsplatser likt en hårddisk utan snarare som ett dynamisk nätverk i ständig rörelse och förändring…alltid up to date"
Det ställer andra krav på oss pedagoger, på våra frågor... Men det ställs andra krav på oss människor nuförtiden, än för bara tio år sedan... Tankar värda att fundera vidare över...?!

Dagarna går fort - idag när jag tänkte på det kunde jag inte klura ut om det var februari eller januari... Om Anders och Marianne hade fyllt år - om jag hade grattat dem... Linus då - har han fyllt? Nu vet jag. Jag kollade i almanackan...
Ibland önskar man att tiden går snabbare, ibland långsammare. Ibland känns det som om tiden går snabbt, ibland oändligt långsamt.
Det finns mycket man önskar var annorlunda... Jag önskar att mamma levde... Jag önskar att jag ville sticka fler tröjor, mössor och strumpor... Ibland vill jag börja om. Med den kunskap och erfarenhet som jag har nu. Då kanske jag hade förstått min mamma bättre, och mina barn. Jag kunde haft mer tålamod och varit mer tydlig. Jag kunde hållit mina barn mer i famnen, strukit dem fler gånger över håret och pussat dem oftare. Lyssnat på dem mer - försökt att verkligen förstå deras känslor. Vi hade kunnat leka mer - tillsammans. Jag kunde satt på mig hörselskydd under utbrotten för att slippa höra dem, samtidigt som jag kunde varit nära för att lugna. Utan att själv börja skrika. Jag kunde skrattat mer.
Men nu är nu. Det som var har passerat. Och jag är den jag är, för att det som har hänt - har hänt. Det är det som hänt som har gett mig erfarenhet och kunskap...
Idag vakande Sigge på ett hiskeligt humör. Sakta har det blivit bättre. Vi har varit en sväng i stan och i eftermiddag kommer Sandra och barnen. Framåt kvällen ska jag rida. Det är semmeldagen och kroppen känns sakta bättre.