28/12; torsdag
Jag gick en runda med Myggan, genom skogen och lyssnade på Mia Skäringes vinterprat - lyssna du oxå! Det handlade om livet - och döden. Mia jämför födelse med döden. Döden som fenomen, innehåller så mycket mer än sorg. Man får följa hennes mormors sista
dagar - väntan på döden. Då hon aldrig har varit så levande... Man får följa hur mormorn håller i, hur stark hon är ända in i döden, följa hennes rädsla - Mia vill överlämna hennes själ till Gud som hon lämnar sina barn på dagis. Stå bakom dörren och
lyssna tills gråten tystnar. Se att hon ler när hon är utom synhåll.
Det är en stark berättelse, i sin vardaglighet. Sorglig och trösterik, allmängiltig och unik, på samma gång. Oundviklig. För alla. Och alla måste gå den ensam. Nakna. Man kan inte ta med sig något. Inte någon. Man får gå ensam. Utan sina soldater.
När Mias mormor dog var de tre generationer kvinnor - min mamma dog ensam, i sömnen, visserligen med pappa vid sin sida - men det var ingen som höll hennes hand, sa att det var okej att släppa taget... Mormor dog också ensam. Det fanns inget barn vid
hennes sida. Inget barnbarn. Men det fanns en sköterska. Och jag minns mitt farväl. Mina sista ord. Såg henne andas. Sakta. En gång andas man in för sista gången - ett tyst skrik, inåt - för att inte andas ut igen. Jag såg inte det. Jag var inte där.
Jag lät henne dö själv. Kanske för att jag var rädd för döden - för livet som aldrig blir tyngre än då... Livskänslan är som intensivast i dödens närhet...
27/12; onsdag
Dagarna flyter in i varandra. Det är nu den verkliga fridfullheten infinner sig - efter julfriden. Efter oron över om klapparna ska passa. Om barnen ska bli nöjda. Efter tomheten som alltid infinner sig när man inser att vi inte är samlade - så som det
var... Brorsan är i Stockholm, pappa i Hovmantorp (det känns så fel, men ändå så rätt - och det viktigaste är ju att han inte är ensam) och mamma, mormor och morfar är i himlen... Tomheten när julafton är över - och det är ett år till nästa julafton.
Det är Då Friden infinner sig - på riktigt. Kroppen slappnar av.
Barnen spelar FIFA, jag rider, Anders spelar golf, vi går en runda i skogen med hunden, vi träffar vänner, vi ser en TV-serie... Vi Är - och tillåter oss att BaraVara.
Idag jobbade Anders en stund och sedan ringde han och sa att han kommer hem tidigare och jag kunde rida. Jag red Baron. Det är som att komma hem. Trots hans nycker och livfullhet - hans energi efter att ha ridits för lite...
Barnen spelar FIFA, jag rider, Anders spelar golf, vi går en runda i skogen med hunden, vi träffar vänner, vi ser en TV-serie... Vi Är - och tillåter oss att BaraVara.
Idag jobbade Anders en stund och sedan ringde han och sa att han kommer hem tidigare och jag kunde rida. Jag red Baron. Det är som att komma hem. Trots hans nycker och livfullhet - hans energi efter att ha ridits för lite...
För ett par dagar sedan var inte blyte ren...
Så jag fick klä ut honom till ren!
Julefrid ersätts av frid.
22/12; fredag
På tal om det jag skrev igår om betygen - rektorn Sirkka skrev så här, och ibland kan man liksom inte säga det bättre själv, så jag lånar hennes ord:
Betygen…
Definierar inte dig som människa.
Visar inte hur bra och unik du är som person
Visar inte huruvida du är en god vän, ett bra syskon eller hur väl du visar respekt till dina klasskamrater och andra.
Betygen…
Definierar inte dig som människa.
Visar inte hur bra och unik du är som person
Visar inte huruvida du är en god vän, ett bra syskon eller hur väl du visar respekt till dina klasskamrater och andra.
Visar inte om du är mästare på onlinespel, dansar med de coolaste rörelserna eller att du sprider glädje till din omgivning med ett smittande skratt.
De visar inte om du är ambitiös, omsorgsfull och omtänksam eller att du varje dag gör ditt allra bästa.
De visar inte om du är ambitiös, omsorgsfull och omtänksam eller att du varje dag gör ditt allra bästa.
Ingen av dessa egenskaper eller liknande personlighetsdrag testas i något prov och finns inte heller med i några kunskapskrav.
Dessa betyg visar bara hur långt du kommit i de olika ämnena i förhållande till mål att uppnå, men de berättar inte allt.
De säger ingenting om hur mycket du har utvecklats eller förbättrat dig i ett särskilt ämne.
De säger ingenting om hur hårt du ansträngt dig bara för att ta dig hit vissa dagar.
De kan inte berätta att du sprider glädje och får dina lärare att le.
De säger ingenting om hur mycket det betyder för oss att du kommer hit till skolan och är en del av oss.
Dessa betyg visar bara hur långt du kommit i de olika ämnena i förhållande till mål att uppnå, men de berättar inte allt.
De säger ingenting om hur mycket du har utvecklats eller förbättrat dig i ett särskilt ämne.
De säger ingenting om hur hårt du ansträngt dig bara för att ta dig hit vissa dagar.
De kan inte berätta att du sprider glädje och får dina lärare att le.
De säger ingenting om hur mycket det betyder för oss att du kommer hit till skolan och är en del av oss.
De kan inte berätta hur underbart speciell just du är.
Titta på betygen och läs våra kommentarer i dina omdömen, men kom ihåg: Det finns inga prov, diagnoser eller betyg i världen som kan visa alla de egenskaper som du har och som gör dig exakt till den människa du är.
Titta på betygen och läs våra kommentarer i dina omdömen, men kom ihåg: Det finns inga prov, diagnoser eller betyg i världen som kan visa alla de egenskaper som du har och som gör dig exakt till den människa du är.
Den unika person just DU är.
Även om du förväntas prestera, anstränga dig och göra mer i skolan så vill vi att du skall fortsätta att vara just du, för du är du och Du duger.
/Sirkka Person Rektor
Även om du förväntas prestera, anstränga dig och göra mer i skolan så vill vi att du skall fortsätta att vara just du, för du är du och Du duger.
/Sirkka Person Rektor
Dan före dan före dan...
Idag är det "levanes grannt" som mamma skulle sagt.
21/12; torsdag
Nu vänder det det kommer sakta bli ljusare - och det är jullov! Jag slutade tidigt, efter idrottsfest och julmacka. Jag hämtade Sigge. Dammsög, städade toaletter, plockade in tvätt, la in en ny tvätt, föste undan Sigges alla verk... och skissade på en
önskelista i huvudet under arbetets gång:
Ett bättre jag. En bättre kropp, vilket i sin tur leder till mer ork och bättre humör. Jag försöker hålla ihop. Jag försöker bita ihop. Försöker ha tålamod. Igår när jag reste mig upp kom tårarna av frustration och smärta. Jag blev skör och rädd. Orken och tålamodet hade tagit slut. Jag är trött på att ha ont. Trött på att hjärnan vill - men kroppen säger nej. Jag känner mig stark, men jag kan inte utnyttja det...
Jag önskar mig glada barn. Men idag när jag tittade mig runt om bland mina elever så såg jag inte bara glada barn. Jag såg barn som går hem till ett jullov med en klump i magen... Jag såg stolta barn. Men också besvikna barn. Efter en termins frustration, utmaning, utmattning, arbetsglädje, olust och kämpaglöd har lärarna bedömt dem i en enda bokstav. Nyanserna försvinner. Det kan vara lätt för barnet som står där med betyget i hand att tro att det enda som räknas är prestationen. Det är ju en bedömning av prestationen som står skrivet på pappret. Inget annat. Vi lärare har gjort en sammanfattande bedömning av prestationerna - inte av eleven. Barnet är inte ett betyg. Det är ett terminsbetyg. Det är inte ristat i sten. Det kommer fler chanser. Det är ett utgångsläge. (Läs gärna Petras inlägg om betyg: http://petrakrantzlindgren.se/2016/06/09/kara-foraldrar-satt-inte-betyg-pa-betygen/). et finns de barn som är rädda för att gå hem. De som kommer hem till ett hem utan julmat och klappar - till ett hem i misär, utan mat på bordet. De kommer hem till ett hem med bråk och slag. Till ensamhet. Jag såg de ensamma barnen - som har kommit hit ensamma från ett annat land. Som saknar.
Jag önskar mig en fönsterputsare till två fönster på ovanvåningen.
Jag önskar mig en snickare/målare - som kan fixa Sigges fönster, köksfönstret och lister.
Jag önskar mig värme, glädje och frid, tindrande barnögon och champagne.
Jag önskar mig nytt golv i köket och hallen.
Jag önskar mig en elektriker som kan fixa eluttagen i köket och nya lampor ute.
Jag önskar mig en slipning av vardagsrumsgolvet.
Jag önskar mig en ny säng.
Jag önskar mig en renovering av sovrummet - nytt golv, ny färg på väggarna.
Ett bättre jag. En bättre kropp, vilket i sin tur leder till mer ork och bättre humör. Jag försöker hålla ihop. Jag försöker bita ihop. Försöker ha tålamod. Igår när jag reste mig upp kom tårarna av frustration och smärta. Jag blev skör och rädd. Orken och tålamodet hade tagit slut. Jag är trött på att ha ont. Trött på att hjärnan vill - men kroppen säger nej. Jag känner mig stark, men jag kan inte utnyttja det...
Jag önskar mig glada barn. Men idag när jag tittade mig runt om bland mina elever så såg jag inte bara glada barn. Jag såg barn som går hem till ett jullov med en klump i magen... Jag såg stolta barn. Men också besvikna barn. Efter en termins frustration, utmaning, utmattning, arbetsglädje, olust och kämpaglöd har lärarna bedömt dem i en enda bokstav. Nyanserna försvinner. Det kan vara lätt för barnet som står där med betyget i hand att tro att det enda som räknas är prestationen. Det är ju en bedömning av prestationen som står skrivet på pappret. Inget annat. Vi lärare har gjort en sammanfattande bedömning av prestationerna - inte av eleven. Barnet är inte ett betyg. Det är ett terminsbetyg. Det är inte ristat i sten. Det kommer fler chanser. Det är ett utgångsläge. (Läs gärna Petras inlägg om betyg: http://petrakrantzlindgren.se/2016/06/09/kara-foraldrar-satt-inte-betyg-pa-betygen/). et finns de barn som är rädda för att gå hem. De som kommer hem till ett hem utan julmat och klappar - till ett hem i misär, utan mat på bordet. De kommer hem till ett hem med bråk och slag. Till ensamhet. Jag såg de ensamma barnen - som har kommit hit ensamma från ett annat land. Som saknar.
Jag önskar mig en fönsterputsare till två fönster på ovanvåningen.
Jag önskar mig en snickare/målare - som kan fixa Sigges fönster, köksfönstret och lister.
Jag önskar mig värme, glädje och frid, tindrande barnögon och champagne.
Jag önskar mig nytt golv i köket och hallen.
Jag önskar mig en elektriker som kan fixa eluttagen i köket och nya lampor ute.
Jag önskar mig en slipning av vardagsrumsgolvet.
Jag önskar mig en ny säng.
Jag önskar mig en renovering av sovrummet - nytt golv, ny färg på väggarna.
Jag önskar att jag var lika pysslig som leila, Ernest eller Femina. Julgodis. Kransar och julgranskulor - men hur får man ut kvistarna från kulorna när de har vissnat?
Jag önskar att jag hade köpt de små änglarna på julmarknaden.
Jag önskar mig en så stor ljusstake som vi har på jobbet.
Jag önskar er alla tro på det goda i livet, hopp om det goda och oändligt med kärlek.
Jag önskar er en vilsam ledighet.
Jag önskar mig ork - jag önskar mig en helare jag. Ett bättre jag.
Nu ska jag sluta önska och drömma - nu ska jag gå ut en runda, i sakta mak, med hunden - innan det blir mörkt. Men håll ut - idag vänder det - det blir ljusare ett par sekunder...
Nu ska jag sluta önska och drömma - nu ska jag gå ut en runda, i sakta mak, med hunden - innan det blir mörkt. Men håll ut - idag vänder det - det blir ljusare ett par sekunder...
Jag önskar er alla en god jul - merry christmas!
20/12; onsdag
Jag sitter och tittar på när Sigge spelar fifa. Han är grym. Han kan alla spelare, lag och finta... Jag hann ut en runda innan det blev mörkt.
Sedan sommarsolståndet inföll den 21 juni har solen gått upp senare – och gått ner tidigare – för varje dag som går. Det har blivit mörkare och mörkare - för varje dag... Men håll ut. Klockan 17:28 på torsdagen imorgon inträffar vintersolståndet, och solen börjar i stället gå upp tidigare och ner senare. Imorgon är det årets mörkaste dag... minst antal soltimmar ... men sen vänder det, och vi går mot ljusare tider igen... Och som vi behöver ljuset nu... Jag är trött. Jag har ont. Vintersolståndet bör firas mer än midsommarafton. Dessutom väntar jullov imorgon efter en julavslutning ned idrottsfest och julmacka. Vi borde dricka Champange. Håll i - håll ut!
Jag hörde något intressant
Det ligger något i att man borde leva livet baklänges...
Tar fläsket...
...till en ny nivå. Steker det knaperstekt i ugnen istället för på spisen. Och tänker på mamma. Hennes favoriträtt.
Lyssnar på min spellista...
19/12; tisdag
Jag påminner... Ni behöver inte tala om för mig om ni mår illa. Oavsett anledning. Det spelar ingen roll om det beror på magsåret, sambon, magsjukan, julbordet eller PMS... (jag hör inte anledningen i alla fall - jag börjar må illa direkt). Ni behöver inte skriva på facebook att ni har magsjuka i familjen, eller komma till jobbet och säga att maken/makan/barnet är magsjuk - eller gudbevars att ni själva var magsjuka igår... På dagis och skolor behöver ni inte sätta upp lappar som talar om att kräksjukan är här. Och tidningarna behöver heller inte skriva det. Jag Vet det. Typ Hela vinterhalvåret, minst.
16/12; lördag
Idag - medan Anders åkte på föräldramatch mot sigges innebandylag - åkte jag till stallet. Borrade in ansiktet i blytes man, pussade honom på mulen, red genom det snöiga landskapet på en pigg hingst. Det gör ont i ryggen och ner i benet när jag rider
- men det är en Lisa för själen...
klara tar ansvaret för vårt bättre jag - frågar om hon kan hjälpa till och baka inför dopet imorgon, efter att hon varit barngympaledare och innan hon skulle iväg på innebandymatch i Jönköping.
Sigge och Linus gick ut i snön - jag jobbade på uppsatsen som ska vara inne imorgon.
Håll ut... vilan kommer.
14/12; torsdag
Går en runda med myggan. Musikhjälpen i öronen. Tankar genom huvudet. Enkel flyktiga. Andra stannar lite längre. Jag försöker att inte ha kvar dem alltför länge...
Lite framåt. Lite bakåt. Halkar lite - hamnar på sidospår. Precis som i livet. Men fokus finns. Kursen är klar.
Några glädjeskutt (mest av myggan - ryggen tillåter inte några större skutt - ett steg i taget, framåt, lite bakåt och lite åt sidan - men tappar inte kursen...)
Snöflingor på kinden.
Gör snöänglar i snön.
In i värmen. Försöker slappna av. Försöker behålla de korta tankarna, sänka axlarna och vila... En katt på magen. Monotont spinnande.
13/12; onsdag
Luciafirande. På morgon med skolan. Och ikväll sjöng Sigge med vänner för oss i kyrkan. Vi skrider mot julen - trots att stressen jagar oss.
Lucia. Lyser upp när det är som mörkast. När vi behöver det som bäst.
Det kristna helgonet Lucia – namnet Lucia kommer av det latinska ordet lux som betyder ljus - levde i Syracusa på den italienska ön Sicilien under Romartiden. I det dåvarande Romariket förföljdes kristna hårt. Lucia föddes cirka år 283 och dog martyrdöden år 304 - den 13 december.
Legenderna om Lucia är många och detaljerna förmodligen mer eller mindre sanningsenliga. Hon föddes i en förmögen familj och det sägs att hon redan som barn bestämde sig för att aldrig gifta sig och att ge allt hon ägde till de fattiga.
Hon dog efter att hennes fästman angett henne som kristen efter att hon skänkt bort hemgiften till fattiga och sjuka. För att ha vägrat gifta sig... Lucia skulle dödas genom bålbränning, men överlevde - enligt legenden - lågorna helt oskadd. Hon ska sedan ha dödats med svärd.
Lucia kommer när natten är som längst - när ljuset lyser med sin frånvaro. Enligt den julianska kalendern – som gällde på medeltiden – var den så kallade lussenatten 13 december den längsta natten på året i Sverige, vintersolståndet. Då härjade de mörka makterna som värst. Människorna höll sig vakna genom hela natten för att slippa drabbas av ondskans krafter. För att inte somna frossade människorna i mat. Namnet lusse syftade inte på helgonet Lucia utan på en helt annan figur: Lucifer - djävulen, som alla fruktade. Vid denna mörka tid, i det nyligen kristnade Sverige, åkallades ljusets makter för att få ljuset att återvända. Det är från dessa föreställningar – kopplade till ljus, mörker och årets gång - som den svenska ljushögtiden i december ursprungligen härstammar.
Traditionen är harmlös - trots den blodiga bakgrunden. Nu handlar luciafirande väldig lite om helgonet Lucia, död och djävular - det handlar om lussebullar, sång, pepparkakor, en stund av stillhet och ljus, glitter, tomtar och nattlinnen... men låt det påminna oss om ljuset. Om att värna om de som behöver det mest. Om Lucia som brann för de mest utsatta, de fattiga och sjuka. Hon som gick rakryggad av mod och tro in i det sista utan att vika undan, med ett hjärta uppfyllt av Guds kärlek och en låga så strålade stark att ingen kunde undgå hennes ljus. Vi behöver påminnas om ljuset, om hoppet - om att finnas där för andra, när de behöver det som mest.
(https://www.expressen.se/leva-och-bo/jul/darfor-firar-vi-lucia-i-sverige/)
Jag försöker...
... se det fina...
Bortom alla betyg.
Jag glädjs åt att killarna hann ut i snön - även om jag helst hade velat följa med ut.
Och jag skrattar åt sigge - när jag ber honom tända ljusen. Samtidigt som det kryper i ordningssinnet när jag ser det.
12/12; tisdag
Jag står och har lektion. Rektorn kommer in - kan jag vikariera? En sjuk kollega. Jag har redan en extra lektion för en som VABAR. Kan jag? Orkar jag? Hinner jag? Jag hör mig säga ja - jag tvekar, men ändå, jag säger ja. Där rök planeringstiden. Lunchen. Fikan. Kissepausen. Den lilla stunden att skriva in ca 300 betyg... Jag har mina, och andras lektioner, äter på en höft, en kaffe i handen, och så ringer linus och hittar inte sina termobyxor. Det är vinter ute. Jag minns att jag hade sagt till Sigge att vi kommer hem lite tidigare "imorgon" - kanske hinner vi åka lite pulka då...? Jag minns inte på rak ar var byxorna ligger. Packar snabbt ihop, pärm och dator - klockan har passerat jobbslut med råge. Hämtar Sigge. Försöker att inte stressa i snömodden. Hämtar Sigge. Hänger snabbt upp en tvätt. Lägger snabbt in en tvätt till. Sätter mig vid datorn. Och tänker på alla mina elever. Ser dem framför mig. Försöker se personen bakom den enskilda prestationen. Försöker se personen bakom resultaten. Försöker se helheten. Jag brottas med känslan av betygens vikt, och elevens självkänsla. Vill inte att det ska handla om betyg - men det är svårt att att bortse från i betygstider. Jag brottas med det svarta på det vita - mot känslan, som kallas lärarens proffesionalism. Det finns så mycket mer än bara det mätbara. Vilket är lättast att värdera? Vilket väger tyngst? Jag vill att elevens motivation att lära sig något är större än pressen och stressen. Vill se prestationen i ett större perspektiv. Jag vill se glada elever, nyfikna elever. Jag vill få dem att förstå att livet inte går under om man misslyckas på ett prov, om man får dåliga betyg. Det finns olika vägar att gå... Men jag brottas också med att prestation och betyg går hand i hand - och ibland också arbetsinsatsen. Ibland behövs det så lite, för att lyckas. Och det behövs så lite för att känna sig misslyckad. Och då har vi alla förlorat... Var och en och samhället... Samhället behöver ungdomar som tror på sig själva - som går hela ur, som har framtidstro, och hopp. Gör ditt bästa. Då har du gjort allt. Så lovar jag att jag ska göra mitt bästa med att sätta rättvisa betyg, som speglar dina kunskaper och förmågor. Tillsammans får vi utgå från det vi vet - och jobba vidare utifrån det. Jag ska hjälpa dig och stötta dig så mycket jag förmår - om du vill. Se betyget som en avstämning. Ett avstamp. Bevisa att det är för högt - eller lågt. Det kommer bli rätt, om det känns fel. Det finns viktigare saker i livet - än betyget...
10/12; söndag
Hej mitt vinterland!
Baron stod och tittade på hela blytes och mitt krumelurpass på ridbanan. Det kändes som om han var avundsjuk... älskade baron!
Snäll
Jag kommer hem till ett hus som luktar pepparkakor.
Farmor har varit snäll och bakat med barnen. Nu kan vi bli snälla...
Och någon har varit snäll och varit på återvinningsstationen, lagat middag, spelat fifa, ritat...
Jag äter en pepparkaka och försöker tänka snälla saker om min kropp som just nu gör mig besviken - den gör ont, och jag tänker tacksamt på farmor och farfar som har hjälpt oss idag. Livet känns både lätt och svårt - på samma gång...
6/12; onsdag
Om man har väldigt ont i ryggen - ni vet känslan när man sitter på golvet med benen rakt ut och försöker nå tårna och det bara drar utmed hela baken och benet, typ så, hela tiden - då får man ha fötterna på bordet när man äter frukost.
2/12; lördag
4 år sedan du ringde mig sista gången.
4 år sedan jag var på din sista fest.
Jag minns det som igår - trots att det var en evighet sedan. Så länge sen... jag fick dela mina tankar med dig - höra dina kloka ord. Saknaden är oändligt. Då som nu.
Vila i frid älskade vän.
Fuck cancer.
Idag trodde jag nästan att jag skulle dö - det känns löjligt att skriva efter inledningen. Men det var en otrolig smärta jag kände. Klara och Anders hade åkt iväg tidigt på innebandy. Killarna och jag skulle till stan. Sigge på innebandy, och Linus behövde
byxor. Jag trillade ihop på badrumsgolvet, kallsvettades medan smärtan rev i rygg och mage. Någon nerv måste ha hamnat i kläm... det släppte. Jag behövde varken ringa ambulans eller dö idag...
1/12; fredag
Vi jobbar på julen... och än finns det hopp!
