28/2; måndag
Jag är något bättre i ryggen idag - men ändå väldigt dålig... Under den sista tiden av graviditeten har jag hela tiden trott att Snart mår jag bättre, snart är jag mindre yr, snart får jag mindre ont, när det blir varmare kan jag ut och springa eller när snön försvinner, när det inte är så halt... Nu börjar jag faktiskt tappa lite av hoppet som jag levt på. Kanske är det så här det kommer vara... Tio veckor till. Det känns ju inte direkt som om det går åt rätt håll - snarare tvärtom... Jag får väl bara hoppas att det blir bättre Efter... Ja, ja... vad är en bal på slottet - när man ska få en prins? (eller prinsessa...)
Klara mår bättre, ingen feber men är fortfarande hostig och snorig. Hon har ändå varit rättså pigg idag. Och troligtvis blir det skola för henne imorgon. Jag ska jobba... Anders ska vara hemma med Lillebror som har sovit i stort sett ett dygn i sträck. Men ikväll var han hyfsat pigg.
Anders fick gå på möte på habiliteringen själv idag - meningen var att Linus skulle träffa logoped, arbetsterapeut och någon mer medan Anders och jag träffade kuratorn för att reda ut om det skulle kunna vara någon mening med en ansökan om vårdbidrag. Men idag hade det i alla fall känt fel att söka tyckte Anders. Visst är vi på många ställen (som inte alla andra far runt på), såsom logoped, bad, ögon och öron - och visst gör vi kanske saker som vi inte tänker på att vi gör. Men Så speciell är ju inte Linus. Har vi rätt till det kan ju andra få bestämma, samtidigt som det känns fel...
Jag har nog glömt berätta hur illa det Kunde gått i lördags... Vi (läs Anders) håller ju på att renoverar vardagsrummet och hade lutat en dörr mot bordet där Linus lekte. Dörren välte på en stol, och både stolen och dörren landade på Linus. Han skrek - och i det fallet är det så skönt att höra barnet skrika. Men han skrek högt och innan man har hunnit se efter hur barnet ser ut, ser man värsta sceneriet framför sig. Men det hade gått bra. Allt gick bra. Allt vill bli bra. En dag i taget.
Klara mår bättre, ingen feber men är fortfarande hostig och snorig. Hon har ändå varit rättså pigg idag. Och troligtvis blir det skola för henne imorgon. Jag ska jobba... Anders ska vara hemma med Lillebror som har sovit i stort sett ett dygn i sträck. Men ikväll var han hyfsat pigg.
Anders fick gå på möte på habiliteringen själv idag - meningen var att Linus skulle träffa logoped, arbetsterapeut och någon mer medan Anders och jag träffade kuratorn för att reda ut om det skulle kunna vara någon mening med en ansökan om vårdbidrag. Men idag hade det i alla fall känt fel att söka tyckte Anders. Visst är vi på många ställen (som inte alla andra far runt på), såsom logoped, bad, ögon och öron - och visst gör vi kanske saker som vi inte tänker på att vi gör. Men Så speciell är ju inte Linus. Har vi rätt till det kan ju andra få bestämma, samtidigt som det känns fel...
Jag har nog glömt berätta hur illa det Kunde gått i lördags... Vi (läs Anders) håller ju på att renoverar vardagsrummet och hade lutat en dörr mot bordet där Linus lekte. Dörren välte på en stol, och både stolen och dörren landade på Linus. Han skrek - och i det fallet är det så skönt att höra barnet skrika. Men han skrek högt och innan man har hunnit se efter hur barnet ser ut, ser man värsta sceneriet framför sig. Men det hade gått bra. Allt gick bra. Allt vill bli bra. En dag i taget.
27/2; söndag
Igår var vi laddade för dop. Dop för finaste Elin. Vårt gudbarn. Och vi klarade det. Det verkade som om K började bli bättre. Hon hade ingen feber. och vi hade en fin eftermiddag - med goa vänner, god mat och en fin stund i kyrkan. Där jag tror att de flesta både skrattade och fick torka en liten tår. Skratt och gråt går hand i hand - glädje och sorg... Som Uno sjunger: "Du kommer snart att förstå
vilken märklig värld vi lever i,
att glädje och sorg går hand i hand,
och att vi en dag ska skiljas åt.
Du är så välkommen hit,
hem till vårt palats.
Till denna värld som är vår,
som jag ska försöka få dig att älska
så mycket som det går... Dagen, den kommer snart,
och jag längtar så efter dig nu!
Livet har sin gång,
i många, många år här till.
Du är min längtan.
Du är min längtan.
Idag har jag hör ditt lilla hjärta slå.
Som en liten sol skiner du för mig."
Jag stod framme i kyrkan med Elin på armen, Linus som stollade runt (gick upp i predikstolen och kikade runt), och jag kände bebben sparka. Jag längtar...
Men idag gör det bara ont. Linus är inte pigg idag. Och det gör ont i hela mig när inte barnen mår bra. Han ville åka med pappa hem en stund, de ringde och bjöd senare på våfflor, men Linus ville inte ha (då är han dålig - han fullkomligt Älskar våfflor), och han somnade på hans soffa. Sedan har han sovit typ resten av dagen. Vi har slipat fönsterbrädor, en stund fick vi hjälp av pappa, och så dammsög jag. Det skulle jag inte gjort - nu har jag så ont i ryggen, som jag inte ens minns att jag har haft någon gång (fast jag Vet ju att jag har haft det...). Jag har mycket sammandragningar ikväll också. Klara är fortfarande inte helt pigg, hostig men inte så febrig. Hon får troligtvis stanna hemma imorgon oxå. Anders och Eric åkte en sväng skridskor med hundarna. Anders skulle busa med Kenzo - men trillade själv och fick ont i ett knä (inte så ont att han inte är iväg och spelar tennis, men det är rejält blått). Kenzo haltar - det gör han alltid efter att ha fått springa. Men han fullkomligt Älskar det! Och det gör så ont i mig - i min rygg, men även i hjärtat när min familj har ont. Vi hade sett fram mot ett sjukt härligt lov - men det blev mest sjukt...
Och som Marie sjunger: "Tro, jag vill känna tro. Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro. I en vintervärld finns det någon tro? Jag vill känna önskan om en tid Så ljus som friheten känna tro igen"
Men idag gör det bara ont. Linus är inte pigg idag. Och det gör ont i hela mig när inte barnen mår bra. Han ville åka med pappa hem en stund, de ringde och bjöd senare på våfflor, men Linus ville inte ha (då är han dålig - han fullkomligt Älskar våfflor), och han somnade på hans soffa. Sedan har han sovit typ resten av dagen. Vi har slipat fönsterbrädor, en stund fick vi hjälp av pappa, och så dammsög jag. Det skulle jag inte gjort - nu har jag så ont i ryggen, som jag inte ens minns att jag har haft någon gång (fast jag Vet ju att jag har haft det...). Jag har mycket sammandragningar ikväll också. Klara är fortfarande inte helt pigg, hostig men inte så febrig. Hon får troligtvis stanna hemma imorgon oxå. Anders och Eric åkte en sväng skridskor med hundarna. Anders skulle busa med Kenzo - men trillade själv och fick ont i ett knä (inte så ont att han inte är iväg och spelar tennis, men det är rejält blått). Kenzo haltar - det gör han alltid efter att ha fått springa. Men han fullkomligt Älskar det! Och det gör så ont i mig - i min rygg, men även i hjärtat när min familj har ont. Vi hade sett fram mot ett sjukt härligt lov - men det blev mest sjukt...
Och som Marie sjunger: "Tro, jag vill känna tro. Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro. I en vintervärld finns det någon tro? Jag vill känna önskan om en tid Så ljus som friheten känna tro igen"
25/2; fredag
Idag har jag varit väldigt trött - från början, till slut. Klara är inte direkt bättre. Linus är snorig. Jag har varit en runda i stan. Och att handla på city gross tog Så lång tid, trots att jag inte skulle handla så mycket - men Anders hade skrivit en komplicerad, om än väldigt kort, lista. Jag var så trött, så jag satte mig en stund i en fåtölj. Margareta kom en stund i eftermiddag, med kladdkaka, gardiner, blommor och godis till barnen. Anders och jag gick en runda på isen med hundarna, och sedan rastade vi den lille grå på isen. Gjorde handbromsvändningar och snurrade.
24/2; torsdag
Ett sjukt lov. Trist. Plötsligt, utan förvarning svämmar tårarna över. Jag har just torkat Klaras - hon är rädd att missa dopet på lördag. Dagen då vi ska bli gudfamilj åt älskade Elin. Det har varit mycket som ställts in detta lovet. Jag kände mig ensam. Jag orkade inte vara själv om oron över ett sjukt barn, över känslan att inte räcka till. Livet kändes plötsligt inte så enkelt och självklart. Det gör så ont att se sin dotter ledsen och sjuk... Men jag fortsatte laga mat, tårarna rann en kort stund. De torkade. Vi åt. Kraften kom tillbaka. Vi får fortsätta att BaraVara. Nu ska vi titta på sprint. Dricka lite kaffe. Lyssna på Linus som leker - han är just nu inne i en otroligt go period. Han är glad och påhittig. Vi har varit ute i iskylan idag - han på sin lilla cykel och jag med tre hundar. Ikväll kommer pappan, mannen, vännen - vår älskling hem.
ännu senare...
Ja, jag är ledig. Ja, jag är lite begränsad i vad som kan hända... Så nu sitter jag här, efter blåbärspaj och bad med Limpan och förundras över två saker... Det ena är att folk kommenterar hur stor magen är... I början när man är gravid så putar man lite extra, vill att det ska synas och strama lite under tröjan och så försöker man övertyga folk att det visst syns - sedan tycker folk en massa... Den ena säger att man är liten, men den andra, de flesta, säger att "oj vad stor du är", "är du säker på att det inte är tvillingar", och så hör man sig själv säga att "jag ligger precis på kurvan (och det är sant)" och "det beror på vilka kläder jag har på mig...". Och det andra som jag förundras över i dessa tider är hur folk ojar sig om vintern, och vill att det ska bli vår... Det är ju liksom inte ens mars. Det Är vinter. Och blir det vår nu, då kommer ju vintern komma tillbaka. Det är väl lika bra att det är vinter, tills våren kan göra entré på allvar, kan komma för att stanna?! Jag tycker att det är häftigt med årstider. Jag gillar mörkret, men kanske ännu mer ljuset. Jag kanske ska säga att jag Uppskattar ljuset Efter mörkret. Jag får mer gjort när det är ljusare, men att kura in sig och känna att det är helt okej att sitta under en filt och titta på TV när det är mörkt, känns oxå okej. Visst längtar jag oxå till att få se små snödroppar och krokus, tills jag kan gå ut utan att halka och lägga ett snöfritt spår - men till dess njuter jag gärna av att kunna gå över isen med hundarna, över vidderna, se solen gnistra i snön, höra vinden vina (även om det hade varit skönt med lite mer än 16 grader inomhus...) och drar ner mössan över öronen och stoppar fötterna i raggstrumpor och kurar i soffan. Framåt slutet av mars då lovar jag att jag oxå välkomnar våren med stora famnen!
23/2; senare
Jag har varit en snabb runda och fixat. Sen har vi ätit lunch och Linus cyklade en runda och jag tog med hundarna - vi hälsade på gammelmormor. Klara var rättså pigg runt lunch, i stort sett utan feber, men nu är den runt 39 igen... Vi tittar på Bröderna Lejonhjärta och snart är det nog fikadags. Jag läste en saga på Linus förskolas blogg. Sagan hade Linus berättat, den gick så här: "Det var en gång en hund som såg en låda. Lådan hade ett slott. Sedan hände det pojken som hette Linus som var en gubbe att den gick. Och då gick blodet sönder."
23/2; onsdag
Frukosten är intagen. Det är ett underbart vinterväder som bara pockar på en. Strålande sol, över isen, ett tunt snötäcke - en ledig dag... Men det blir en lugn dag till. Klara vakande med feber idag också. Jag ska ta mig in till stan en snabb sväng för att fylla på medicinförrådet, mackförrådet och kanske lite andra förnödenheter. Anders, har ju som jag nog sagt, åkt till Köpenhamn - och meningen var ju att vi skulle möta upp honom där imorgon. Åka tåg och bo på hotell med pool. Så blir det nu troligtvis inte. Det är ju inte mycket som blir som man har tänkt sig... men det kan bli bra ändå!
Jag tänker på de som ska bli föräldrar för första gången nu - de som frågar mig en massa saker. Saker som jag säkert ha tänkt på, men som jag inte lägger så mycket energi på, eller saker som jag tänkte på för sisådär 8 år sedan när jags kulle bli mamma för första gången, men som fått ta mindre plats nu. Av naturliga skäl. Nu finns det annat som upptar mina tankar - även om det såklart hade varit bra att kanske diskutera vem som ska vara föräldraledig och hur länge... om vi har allt vi behöver till bebben (läs var vi har allt...)... var sängen ska stå... vilken BVC vi ska tillhöra (får man välja? jag Vill välja en annan än den som jag hade med Linus - jag kommer aldrig lite på dem helt... de missade så mycket, ville inte se.)... Som blivande trebarnsfamilj så handlar tankarna mest på hur man ska tråckla ihop dagen, maten, livet - nu men även när man sedan blir en till. Får vi plats i bilen. Vi plus tre hundar? När och hur ska vi bygga ut? Om vi ska bygga ut... Var finns arkitekten som vi letar efter och väntar på? Snickarna? Med detta vill jag noga bara säga att jag tänker - men tankarna finns mest på dem som finns här, och så känner jag sparkarna i magen, och längtar till en annan tid, samtidigt som jag försöker njuta av tiden här och nu! Jag har inte hunnit läsa gravidmagasin som jag gjorde när jag väntade K, inte hunnit längta efter nästa besök hos BM på samma sätt - på ett sätt synd, på ett annat sätt skönt. Mitt i livet. Mitt i frukosten.
Jag tänker på de som ska bli föräldrar för första gången nu - de som frågar mig en massa saker. Saker som jag säkert ha tänkt på, men som jag inte lägger så mycket energi på, eller saker som jag tänkte på för sisådär 8 år sedan när jags kulle bli mamma för första gången, men som fått ta mindre plats nu. Av naturliga skäl. Nu finns det annat som upptar mina tankar - även om det såklart hade varit bra att kanske diskutera vem som ska vara föräldraledig och hur länge... om vi har allt vi behöver till bebben (läs var vi har allt...)... var sängen ska stå... vilken BVC vi ska tillhöra (får man välja? jag Vill välja en annan än den som jag hade med Linus - jag kommer aldrig lite på dem helt... de missade så mycket, ville inte se.)... Som blivande trebarnsfamilj så handlar tankarna mest på hur man ska tråckla ihop dagen, maten, livet - nu men även när man sedan blir en till. Får vi plats i bilen. Vi plus tre hundar? När och hur ska vi bygga ut? Om vi ska bygga ut... Var finns arkitekten som vi letar efter och väntar på? Snickarna? Med detta vill jag noga bara säga att jag tänker - men tankarna finns mest på dem som finns här, och så känner jag sparkarna i magen, och längtar till en annan tid, samtidigt som jag försöker njuta av tiden här och nu! Jag har inte hunnit läsa gravidmagasin som jag gjorde när jag väntade K, inte hunnit längta efter nästa besök hos BM på samma sätt - på ett sätt synd, på ett annat sätt skönt. Mitt i livet. Mitt i frukosten.
22/2; tisdag
Klara är fortfarande sjuk, men har ändå varit piggare idag. Fortfarande feber, och nu är hon hostig och snorig oxå. Jag har fördrivit tiden idag med cykeltur med Limpan, kamning av hundarna, städning, bakning och så har Linus och jag varit på gympa. Där hittade jag en hästmänniska som behövde ridhjälp - jag längtar redan! Nu är det friidrott på TV. Det passar min kropp hyfsat - även om det värker fruktansvärt i ryggen av att bara sitta. Men som det är just nu, framför allt kvällstid, så har jag grymt mycket sammandragningar, även vid vila, men framför allt vid varje lägesförändring. De är helt omöjliga att ignorera. Måste andas igenom dem, måste stå still. Men ändå har jag svårt att ta dem på allvar... Och de är ju inte direkt regelbundna, om än många och smärtsamma. Kanske hjälper de bara till så att förlossningen så småningom blir snabb och effektiv!? Jag har ju varit med om både en väldigt långdragen och en riktigt snabb. Det är ju lätt att tro att det ska vara som det har varit - men det har ju bevisats flera gånger om att det liksom inte finns ett facit. Ingen instruktion. Det är lätt att falla in i en klagosång. Det vill jag inte. Jag vill ju njuta av tiden nu. Jag vill sitta med handen på magen och förundras, få förhoppningar och fundera över hur livet kommer bli... Till ögonblicket då det lilla livet föds och Livet för alltid förändras - då det ändras från att man "skaffar" ett barn för att man själv vill, till att man finns bara för barnets skull...
21/2; måndag
Livet går på sparlåga - K är sjuk. Hon vaknade med över 40 graders feber, den har varit nere runt 38, men har nu ökat igen... Här finns massa att göra. Mycket som skulle blivit gjort, mycket som vi såg fram emot. Men nu sitter jag i ett kalt vardagsrum, njuter av tulpanbuketten framför mig som A fick av M och T, jag lyssnar på musik, ser sonen leka, dricker lite kaffe och försöker serva älskade K. Och hela tiden finns "de andra" i tankarna - de som just nu går igenom så mycket värre än vi just nu. Sjukdom mot sjukdom... Jag önskar bara att de får snabb hjälp nu, kommer igång med behandling, får besked - ovissheten i helgen måste har varit grym. Vi ställde in badet idag, men åkte till pållen. Linus tog en liten ridtur - det var sista gången på länge. Mina fogar, det kalla vädret och sammandragningarna har lett till att jag sa det får räcka, åtminstone för ett tag... Men vi kommer att sakna det - sakna de fina, vänliga och goa små shettisarna och våra stallstunder. Ikväll är det bio för Linus i bygdegården, kanske blir det en tur dit för att fördriva lite tid och för att hålla oss borta medan A målar sista väggomgången.
20/2; söndag
En helg med ridning för Klara - hon hoppade i galopp! Och så fikade vi med Marianne och Tommy igår eftermiddag, och Marianne försökte få ordning på min rygg (vilket visade sig inte vara så lätt...), pappa och Marianne var oxå här - vi började nämligen med projekt vardagsrum igår. Meningen är ju att golvet ska bytas nästa vecka - och då vore det ju bra om taket, listerna och väggarna var klara. Anders och pappa har jobbat på bra. Jag har mest försökt hålla mig och barnen ur vägen. Idag genom Leos lekland och tennisträning. Mina fogar och sammandragningar vid varje lägesförändring gör inte det enkelt att hjälpa till vid renovering... Det som är intressant är när man läser "Boandet innebär också att ni organiserar hemmet på andra sätt. Lagar trasiga möbler. Flyttar eller renoverar. Städar i källaren. Målar om och tapetserar. Syr gardiner och vårdar kläder. Bygger ut och renoverar. Allt för att skapa ett välkomnande hem. Gör en lista på vad ni vill ska göras - men ställ inte alltför höga krav på er själva." och inser att det är nog precis det vi gör... Men fortfarande söker vi en plan/arkitekt för utbyggnaden... Och eftersom vardagsrummet är utröjt ligger nu K och jag i sängen och kikar på TV - nu väntar Solsidan.
18/2; fredag
Idag räcker inte mina ord. Jag låg länge i badet - så länge så att vattnet hann bli kallt innan jag kunde ta mig upp - när jag fick ett hemskt besked om någon i vår närhet. Mycket blir inte som man tänker. Och ikväll finns mina tankar hos goda vänner med familj.
Dagen i övrigt har varit bra - jobbat och hunnit gå en runda i dagsljus och sol. En del sammandragningar, men inte regelbundet. Och nu är det sportlov. Bebben sparkar. Linus sitter hos oss i soffan och myser. Klara ska sova över hos grannarna. Pussa era nära och kära. Tänd ljus. Tro och hoppas.
Dagen i övrigt har varit bra - jobbat och hunnit gå en runda i dagsljus och sol. En del sammandragningar, men inte regelbundet. Och nu är det sportlov. Bebben sparkar. Linus sitter hos oss i soffan och myser. Klara ska sova över hos grannarna. Pussa era nära och kära. Tänd ljus. Tro och hoppas.
17/2; torsdag
Jobbdag - då jag återigen sitter på ett möte och får höra den bittra sanningen om världen vi lever i... Om elaka människor. Om barn som far illa. Hormonerna gör mig inte mindre berörd. Jag skulle kunna gråta över andras öden. I eftermiddag har jag haft mycket sammandragningar, och inte blev det bättra av att Stimma försvann när vi kom hem och jag fick jaga runt på byn i mina ostadiga fogar på hala vägar och ropa. Hon kom långt efter länge, och då hade jag hunnit ringa hem Anders, det höll på att mörkna och jag var i upplösningstillstånd när jag väl fick se henne - och jag bröt mot alla regler "var inte arg på hunden när den väl kommer tillbaka"... Troligtvis har hon hittat något smaskigt att äta på. Och sedan var det dags för Anders att spela innebandy och Klara att spela fotboll. Linus och jag följde med Klara. Linus är så harmonisk nu, så glad och tillfreds. Han pratar mer och mer och berättar och använder nya ord. Han är empatisk och vill veta hur man mår och vad som hände, och säger förlåt och hur gick det... Han är ju en social kille, men finmotoriken är inte den bästa - att rita och pussla är inte hans starka sidor och inte heller hans intressen.
Klara var på bio med klassen igår. Jag hämtade fyra fnittriga tjejer. Men sakta blev Klara tystare. Det visade sig att hon hade glömt sin väska på bion och inte sagt något till mig. Hon hade dessutom tagit med sig mycket mer pengar än det som Anders hade gett henne. Vi blev besvikna på henne - inte för att hon hade glömt väskan, utan för att hon hade ljugit för oss - och hon blev ledsen. Farmor och farfar som var här åkte in till bion på vägen hem - och där fanns väskan, och alla pengar. Hon är så duktiga, så fin - så älskad. Hon har ett stort hjärta och är så känslig.
Vi grubblar över vardagsrummet. Nytt golv ska det bli - med vitt pigment eller borstat mörkare ek? Och så borde vi måla tak, väggar och lister innan, samt byta fönsterbrädor, och möblera om, slänga ut och byta bord... Och vi måste bestämma oss... Ta beslut. Och det känns som om ingen av oss orkar det...
Snart är det sportlov. Snart.
Klara var på bio med klassen igår. Jag hämtade fyra fnittriga tjejer. Men sakta blev Klara tystare. Det visade sig att hon hade glömt sin väska på bion och inte sagt något till mig. Hon hade dessutom tagit med sig mycket mer pengar än det som Anders hade gett henne. Vi blev besvikna på henne - inte för att hon hade glömt väskan, utan för att hon hade ljugit för oss - och hon blev ledsen. Farmor och farfar som var här åkte in till bion på vägen hem - och där fanns väskan, och alla pengar. Hon är så duktiga, så fin - så älskad. Hon har ett stort hjärta och är så känslig.
Vi grubblar över vardagsrummet. Nytt golv ska det bli - med vitt pigment eller borstat mörkare ek? Och så borde vi måla tak, väggar och lister innan, samt byta fönsterbrädor, och möblera om, slänga ut och byta bord... Och vi måste bestämma oss... Ta beslut. Och det känns som om ingen av oss orkar det...
Snart är det sportlov. Snart.
15/2; tisdag
Orden finns inte i kväll. Jag har ont - men jag vill inte klaga. Jag hatar allt gnäll. Jag gillar det helt enkelt inte. Jag ringer BM och ber om råd - det finns råd. Men inga enkla lösningar. Jag orkar inte... Vill bara slippa ha ont. Vill bara få vara stark och glad. Grannen ringer och berättar att Klara har sagt att hon inte vill att 04:orna börjar spela i deras fotbollslag. Det värker i hjärtat - Klara blir ledsen, säger att hon inte menar det och lovar att prata med tjejen imorgon. Det är inte enkelt att leva. Och idag får jag låna ord från Kent...
Vinternoll2
Och dom säger att stan har blivit tyst och ful och öde älskling
Att det kommer bli en lång kall vinter
Jag har lärt mig att saknaden är värst när nån har sovit som ett barn
Genom en iskall vinter
Du är min hjälte för du vågar vara rak
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag
och hjälp mig jag behöver dig igen igen igen
Och du känner att staden är precis som staden alltid varit
I väntan på en lång kall vinter
Och du säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland
Genom en iskall vinter
Du är min hjälte för du vågar vara rak
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag
och hjälp mig jag behöver dig igen igen igen
Du är min hjälte för du vågar vara rak
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag
och hjälp mig jag behöver dig igen igen igen
Igår var det alla hjärtans dag - jag ficke n fin tulpanbukett av min hjälte. Han som jag visar mig svag för - han som hjälper mig genom den kalla vintern. Igen. Och igen...
Hjärta
Ingen lämnas kvar
Vi hämtar dig bakom fiendens linjer
Ingen lämnas kvar
Vi skyddar dig med all kraft vi har
Mot svinen
Och jag vill regissera slutet
Tystnad, tagning
Man vet man blivit gammal när ens ungdom
Börjat glittra som Allens Manhattan
Dagen före dagen
Som det strålar från ditt hjärta
Som en motorväg av ljus
Genom hålet i mitt hjärta
Kommer räddningen till slut
Genom hålet i mitt hjärta
Har du kartan kvar?
Eller en aning om vart vi är på väg?
Så led oss
Ingen lämnas kvar
Vi saboterar allt vi inte kan ta med oss
Och när du öppnar fönstret blåser en vårvind
Förändring
Och bakom murarna vid ån lämnar jag spår
Jag skrev mitt namn i vattnet
Så du vet var jag finns
När det strålar från mitt hjärta
Som en motorväg av ljus
Genom hålet i mitt hjärta
Kommer räddningen till slut
Genom hålet i mitt hjärta
Som det strålar från mitt hjärta
Som en motorväg av ljus
Genom hålet i mitt hjärta
Kommer räddningen till slut
Genom hålet i mitt hjärta
Dom Som Försvann
Vinternoll2
Och dom säger att stan har blivit tyst och ful och öde älskling
Att det kommer bli en lång kall vinter
Jag har lärt mig att saknaden är värst när nån har sovit som ett barn
Genom en iskall vinter
Du är min hjälte för du vågar vara rak
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag
och hjälp mig jag behöver dig igen igen igen
Och du känner att staden är precis som staden alltid varit
I väntan på en lång kall vinter
Och du säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland
Genom en iskall vinter
Du är min hjälte för du vågar vara rak
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag
och hjälp mig jag behöver dig igen igen igen
Du är min hjälte för du vågar vara rak
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag
och hjälp mig jag behöver dig igen igen igen
Igår var det alla hjärtans dag - jag ficke n fin tulpanbukett av min hjälte. Han som jag visar mig svag för - han som hjälper mig genom den kalla vintern. Igen. Och igen...
Hjärta
Ingen lämnas kvar
Vi hämtar dig bakom fiendens linjer
Ingen lämnas kvar
Vi skyddar dig med all kraft vi har
Mot svinen
Och jag vill regissera slutet
Tystnad, tagning
Man vet man blivit gammal när ens ungdom
Börjat glittra som Allens Manhattan
Dagen före dagen
Som det strålar från ditt hjärta
Som en motorväg av ljus
Genom hålet i mitt hjärta
Kommer räddningen till slut
Genom hålet i mitt hjärta
Har du kartan kvar?
Eller en aning om vart vi är på väg?
Så led oss
Ingen lämnas kvar
Vi saboterar allt vi inte kan ta med oss
Och när du öppnar fönstret blåser en vårvind
Förändring
Och bakom murarna vid ån lämnar jag spår
Jag skrev mitt namn i vattnet
Så du vet var jag finns
När det strålar från mitt hjärta
Som en motorväg av ljus
Genom hålet i mitt hjärta
Kommer räddningen till slut
Genom hålet i mitt hjärta
Som det strålar från mitt hjärta
Som en motorväg av ljus
Genom hålet i mitt hjärta
Kommer räddningen till slut
Genom hålet i mitt hjärta
Dom Som Försvann
Jag har bränt mina skivor
Eldat upp dina brev
Och askan ligger i drivor
Solstickepojken han ler
Han bönar och ber:
Tänd eld på dina tankar
Med dina svarta tysta tårar
Och vi vet och du vet allt tar slut
Långsamt genom rummet går hon ut
Kom låt oss gå härifrån
Låt oss resa någonstans
Resa långt härifrån
Låt oss bli dom som försvann
Kom så glömmer vi döden
Han röker i vår säng
Kom och värm dig vid glöden
Från vårt rykande hem
Golven sjunger igen:
Du ger oss kalla kårar
Med dina svarta tysta tårar
Och vi vet alla vet allt tar slut
Långsamt genom rummen går hon ut
Kom låt oss gå härifrån
Låt oss resa någonstans
Resa långt härifrån
Låt oss bli dom som försvann
Kameran glider över guldgula fält
Ja, vi vet du behöver hjälp
Den här stan gör mig galen ikväll
Du kommer aldrig mer hitta hem
Vill ge dig allting ikväll
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Kameran glider över guldgula fält
Ja, vi vet du behöver hjälp
Den här stan gör mig galen igen
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Och jag tror minsann min själ dör av svält
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Igår hade Linus och jag en ledig dag - med simning, pållefix och så bakade vi muffins när Klara kom hem,
och det var dags för tennisträning och föräldramöte för mig. Idag var det gympa för Linus - och han var
så duktig!
Klara äter på isen
Ullice, Annie, Anja & Linus
Anders och korven
Annie
Full fart
Stimma
Anders
Anders och hundarna
Kräftsoppa
4 personer
3-4 morötter
1 matsked smör
2 matskedar vetemjöl
1 hönsbuljongtärning
1 liter vatten
1 ask Kavli Kräftost 400 gram
2 deciliter Creme fraiche
Kräftstjärtar
(Vitvin)
Skala och riv morötterna, bryn dem i smör i en kastrull. Strö över mjöl, häll i vatten och buljong. Koka i 5 minuter. Blanda ner Kavli kräftost och creme fraiche. Låt det koka upp igen. Salta o peppra.
Vi fick denna soppa av Marageta en dag - och den var riktigt god!
13/2; söndag
Sol ute, och snart sol inne i form av solsidan. Sol i sinne. Sol i hjärtat. Så underbar är dagen när allt som vackrast är, när stunderna av lycka strålar likt stjärnhimlen så klar... En härlig känsla när vi fångar dagen och får vara ute i den stärkande solen - när Linus Vill spela tennis först på morgonen i gympasalen och åka skridskor - ramlar och tar sig snabbt upp igen. När Klara är solig och hittar på saker. Jag gick en runda en stund medan de andra var i gympasalen - men dagen kunde slutat i tragedi... när Hiho plötsligt tappar orienteringen och inte kan se oss, utan byter riktning trots mina skrik och hundarnas skall så hör han inte oss. Utan tar sig förvirrat hem, över vägen (jag gick på isen) jag hörde en bil komma. Jag sprang, men insåg tidigt att jag aldrig kommer hinna ifatt honom. Jag bara väntar. Ser bilen sakta ner. Ser Hiho förvirrat titta sig omkring. Går sakta över vägen. Bilen står still. Och jag känner känslan av att bilföraren undrar varifrån denna hunden har rymt - kan inte ägarna hålla reda på hunden? Han går runt huset och letar efter oss, bort mot ladan, och ser oss sedan komma över isen. Solen fortsätter skina. Det var inte en tillräckligt vacker dag för att dö... Jag släpper in Kenzo och Hiho och tar bara med mig Stimma - kör ett uppletande och lite lydnad, innan jag går in i gympasalen. Spelar några bollar tennis - bara för att jag vill, bara för att bevisa... Men det gör så ont. Jag har verkligen fruktansvärt ont i blygdbenet, ner i högerlåret... Direkt efter tennisträningen blir det skridskor och korv på isen. Fika i solen. Och sedan ett bad med Linus. Nu är de ute igen och åker skridskor, jag lagar mat - och sitter vid datorn...
Nu är det en vecka till sportlovet. Vi ska hinna mycket innan det, och jag känner att lovet ska vara rättså oplanerat - vi ska ta dagarna som de kommer. Träffa vänner och BaraVara. Jag lånar några ord från en rektor: "Att vara lärare påminner starkt om att åka berg och dalbana. Sådant har nog alltid läraryrket varit i modern tid - med en arbetsvecka på 45,5 timmar och med ett och annat lov däremellen. Men jag påstår att berg och dalbanan har ändrats, från att en gång i tiden har varit "Cirkusexpressen" och via både "Super 8:an" och "Lisebergsbanan" nu vara som "Balder".
Direkt vid skolstart går det lite segt uppför, men när det väl sätter fart så går det så fort att man nätt och jämt hinner fatta vad som händer. Att ha lektioner och jobba med en klass är på normal "Cirkusexpress-nivå". Men de ökade kraven dokumenation såsom IUP, skriftliga omdömen, åtgärdsprogram mm, kraven på individualisering och ökad ifrågasättande från alla möjliga håll - gör att topparna är mycket högre än förr, liksom farten utför (90km/h på Balder). I Balder utsätts man för negativ g-kraft 10 gånger, det innebär att man skulle ha flugit ur om man inte hade haft bältet på sig. I längden finns det risk att alla lärare inte har bälten som håller för att åka Balder om och om igen. Det är därför viktigt att vända och vrida på lärarnas uppdrag och tjänster för att se hur vi kan följa samhällsutveckling och möte de krav som ställs på oss i skolan - utan att riskera att lärarna lättar och flyger ur."
Nu är det en vecka till sportlovet. Vi ska hinna mycket innan det, och jag känner att lovet ska vara rättså oplanerat - vi ska ta dagarna som de kommer. Träffa vänner och BaraVara. Jag lånar några ord från en rektor: "Att vara lärare påminner starkt om att åka berg och dalbana. Sådant har nog alltid läraryrket varit i modern tid - med en arbetsvecka på 45,5 timmar och med ett och annat lov däremellen. Men jag påstår att berg och dalbanan har ändrats, från att en gång i tiden har varit "Cirkusexpressen" och via både "Super 8:an" och "Lisebergsbanan" nu vara som "Balder".
Direkt vid skolstart går det lite segt uppför, men när det väl sätter fart så går det så fort att man nätt och jämt hinner fatta vad som händer. Att ha lektioner och jobba med en klass är på normal "Cirkusexpress-nivå". Men de ökade kraven dokumenation såsom IUP, skriftliga omdömen, åtgärdsprogram mm, kraven på individualisering och ökad ifrågasättande från alla möjliga håll - gör att topparna är mycket högre än förr, liksom farten utför (90km/h på Balder). I Balder utsätts man för negativ g-kraft 10 gånger, det innebär att man skulle ha flugit ur om man inte hade haft bältet på sig. I längden finns det risk att alla lärare inte har bälten som håller för att åka Balder om och om igen. Det är därför viktigt att vända och vrida på lärarnas uppdrag och tjänster för att se hur vi kan följa samhällsutveckling och möte de krav som ställs på oss i skolan - utan att riskera att lärarna lättar och flyger ur."
12/2; lördag
En solig lördag! Klara har ridit och det gick bra. Och idag blev det skridskor på sjön - jag får dock nöja mig med att titta på. (Inte för att jag är känd för att gilla att åka skridskor, men lite trist är det att stå utanför... och Klaras ord ringer ju i huvudet "pappor leker med sina barn - mammor sitter framför datorn...") - och nu är vi där igen, efter en snabb fika, så åkte resten av familjen och för att spela tennis. Jag sitter i soffan, äter en semla (visserligen en mini...) som blev över vid fikat, dricker lite kaffe, surfar och tittar på skidskytte - bidar min tid, vilar mig i form. För i natt blev det inte mycket sömn. Min rygg gör så förfärligt ont. Jag fick stiga upp mitt i natten och värma vetevärmaren... Idag har vi testat att vända sängarna. Det sparkas mycket i magen nu. Och man ser utanpå magen hur det rör sig i den.
11/2; fredag
Idag har jag skrattat - flera gånger. En lärarkandidat på jobbet fick mig att skratta så jag nästan grät idag när han ville att vi skulle vakta hans tomma matburk, som han berättade egentligen var en gammal glassburk, när han skulle ta ut pengar... hela situationen blev väldigt komisk, vilket alla utom han fattade... Och inte kan jag förklara den nu heller... Och en annan gång var precis nyss när jag läste Erics kommentar... Det är bäst att jag förtydligar - jag trär inte annansringar på bajskorvarna utan hundarna får äta krossad annans och det ska tydligen göra att bajset i sin tur smakar illa. Jag har aldrig haft en hund som äter någon form av bajs tidigare (om man bortser från den gången då jag hade haft Hiho i stallet och sedan satte han i mormors gröna SAAB v4 och han spydde upp all skit i de gröna sammetssätena...), inte förrän vi fick denna älskade flatta...Som egentligen bara har ett fel - hon äter bajs, och ska jag vara ärlig så tror jag inte att annans kan avskräcka henne. Men det kan vara värt ett försök...
Jag har varit med barnen hos frissan idag. Jag blev inte jätteglad när jag insåg att min plånbok låg på jobbet när jag hade kommit till simhallen. Jag fick vända. Anders fick ringa och säga att vi kanske skulle bli lite sena. Det var nämligen fullkomligt glashalt ute! Jag vet inte om jag någonsin har kört bil (förutom på halkbanan - och det vet ju alla hur det slutade...) när det är så halt. Vi kom till frissan 3 minuter efter avtalad tid... Det var finaste Sandras syster som klippte barnen - de blev superfina. Och så shopade vi lite - till barnen och bebben i magen... Faktiskt det första vi köper till den lille... Vi hämtade Agnes på vägen hem. Och så åt vi havskräfor och räkor. Nu är det helg.
Jag har varit med barnen hos frissan idag. Jag blev inte jätteglad när jag insåg att min plånbok låg på jobbet när jag hade kommit till simhallen. Jag fick vända. Anders fick ringa och säga att vi kanske skulle bli lite sena. Det var nämligen fullkomligt glashalt ute! Jag vet inte om jag någonsin har kört bil (förutom på halkbanan - och det vet ju alla hur det slutade...) när det är så halt. Vi kom till frissan 3 minuter efter avtalad tid... Det var finaste Sandras syster som klippte barnen - de blev superfina. Och så shopade vi lite - till barnen och bebben i magen... Faktiskt det första vi köper till den lille... Vi hämtade Agnes på vägen hem. Och så åt vi havskräfor och räkor. Nu är det helg.
10/2; torsdag
Okej efter sol kommer snö, efter pigghet kommer trötthet. Igår sken solen - idag har det snöat, igår var jag pigg - idag har jag känt mig trött. Jag sov dåligt i natt. Och så hade niorna nationellt prov i svenska, så en lektion blev inställd - och jag hade en tid på MVC och kunde därför inte åka in senare. Värdena, förutom blodtrycket, var bra. BM tyckte att jag var svårbedömd - att jag troligtvis vill lite mer än min kropp, och att jag nog gav sken av att det var bättre än vad hon trodde... Kanske finns det en viss sanning i det. Stundtals i alla fall.
Jag hade två extra möten på jobbet idag. Och en av parterna visade tydligt återigen varför vi har en massa möten. Energisugare.
Men nu har jag hämtat barnen, lagat mat och badat med dem - och nu har Anders kommit hem.
Och så måste jag berätta om mitt lilla projekt - att få Stimma att sluta äta bajs... Jag googlade och fann att bajs med annanssmak smakar illa - värt att testa?! Hundarna gillade den extra kryddan i maten i alla fall...
Jag hade två extra möten på jobbet idag. Och en av parterna visade tydligt återigen varför vi har en massa möten. Energisugare.
Men nu har jag hämtat barnen, lagat mat och badat med dem - och nu har Anders kommit hem.
Och så måste jag berätta om mitt lilla projekt - att få Stimma att sluta äta bajs... Jag googlade och fann att bajs med annanssmak smakar illa - värt att testa?! Hundarna gillade den extra kryddan i maten i alla fall...
9/2; onsdag
En lång dag på jobbet, men farmor och farfar hämtade barnen, solen har skinit - även om jag aldrig hann ut i den - och jag har känt mig pigg idag. Piggare än på flera dagar. Skönt. I helgen när Anders och Klara hade varit och spelat tennis och var ute och åkte skridskor och jag (visserligen hade gått promenad och tränat med hundarna, städat och bytt i sängarna samt tvättat osv) var inne, sa Klara att "pappor leker med sina barn och mammor sitter framför datorn...". Oups. Ibland är sanningen, eller nästansanningen jobbig att höra... Okej, jag sitter här en stund till, sen... ja sen somnar jag nog. Jag längtar efter ljusa kvällar, mer energi och har lovat mig att aldrig bli för överviktig...
Utdrag fån artikel i Gp från helgen...
"Så blev de ”Generation Duktig"
Smart, social, snygg, smal, stark och självständig. Så höga är kraven som ligger i tiden – i arbetslivet och samhället i stort.
De sex s:en har myntats av socialpsykologen Lars Dencik, som till dessa egenskaper också lägger flexibel och anpassningsbar. De har ersatt gamla tiders krav på plikt och lydnad. Nu ska vi själva vara projektledare i vårt livsprojekt – och det kräver ett starkt jag.
70-talisterna är dagens 30–40-åringar som efter en lång tonårstid växt upp, skaffat jobb, barn, bolån och nu försöker få livet att gå ihop och leva upp till egna och andras krav.
GENERATION DUKTIG är en vanlig beteckning på 70-talisterna när samtidsspanare och forskare ringar in dem så här:
Tv-tittandet fick dem att bli tonåringar innan de fyllt 13 och många har skjutit fram ansvarsåren till uppåt 30.
Skolans grupparbeten och projektarbeten präglade dem och lärde dem samarbeta.
Livsstilen är urban med likartade ideal såväl i storstäder som på landet tack vare nätet
och sociala medier.
De är mer utbildade än sina föräldrar och en majoritet tillhör medelklassen.
I livsidealen ingår jämställdhet och ekologisk medvetenhet.
Föder barn gör de senare än någon annan generation på 1900-talet och nu kolliderar
småbarnsåren med jobbkarriären och alla andra projekt. Eller med den engelska förkortningen
yupplots, young urban people/parents with lack of time. Medelåldern vid första barnets födelse är 29 år för kvinnor och 31 för män, enligt senast tillgängliga statistik.
JOURNALISTEN Rebecka Edgren Aldén är född 1972 och medförfattare till Skriet från kärnfamiljen som också är namnet på hennes blogg.
– Många i min generation har tagit på sig att det ska bli jämställt och det finns en status
i att ha en jämställd man. Vi har också en tendens att se det mesta som projekt – utbildningen,
jobbet, hela cv:n, barnen och vi vill fixa föräldraskapet perfekt.
Hon tror att det handlar om att 70-talisterna gör uppror mot 40-talistgenerationen, som i sin tur gjorde uppror mot sin föräldrageneration – 50-talisthemmafruarna – genom att köpa halvfabrikat, acceptera långa dagar på dagis för att kunna tjäna sina egna pengar och inte stanna i dåliga äktenskap.
– Så vi ska gifta oss i kyrkan, inte skilja oss, baka vårt eget bröd och göra de perfekta matsäckarna. Min generation har också börjat mangla och odla kryddor – man kan fråga sig varför ska vi göra det?
DET ÄR DÄREMOT inte 70-talisterna som tävlar i att baka cupcakes och drömmer om ett
par hemmafruår – det är 80-talisterna som gör det."
Vad säger ni? Känner ni igen er? Jag kan göra det, i alla fall i mycket av det... Utbildningen, projekten och höga krav - däremot var jag en yngre förstagångsmamma...
Vidare står det så här i en annan artikel;
Smart, social, snygg, smal, stark och självständig. Så höga är kraven som ligger i tiden – i arbetslivet och samhället i stort.
De sex s:en har myntats av socialpsykologen Lars Dencik, som till dessa egenskaper också lägger flexibel och anpassningsbar. De har ersatt gamla tiders krav på plikt och lydnad. Nu ska vi själva vara projektledare i vårt livsprojekt – och det kräver ett starkt jag.
70-talisterna är dagens 30–40-åringar som efter en lång tonårstid växt upp, skaffat jobb, barn, bolån och nu försöker få livet att gå ihop och leva upp till egna och andras krav.
GENERATION DUKTIG är en vanlig beteckning på 70-talisterna när samtidsspanare och forskare ringar in dem så här:
Tv-tittandet fick dem att bli tonåringar innan de fyllt 13 och många har skjutit fram ansvarsåren till uppåt 30.
Skolans grupparbeten och projektarbeten präglade dem och lärde dem samarbeta.
Livsstilen är urban med likartade ideal såväl i storstäder som på landet tack vare nätet
och sociala medier.
De är mer utbildade än sina föräldrar och en majoritet tillhör medelklassen.
I livsidealen ingår jämställdhet och ekologisk medvetenhet.
Föder barn gör de senare än någon annan generation på 1900-talet och nu kolliderar
småbarnsåren med jobbkarriären och alla andra projekt. Eller med den engelska förkortningen
yupplots, young urban people/parents with lack of time. Medelåldern vid första barnets födelse är 29 år för kvinnor och 31 för män, enligt senast tillgängliga statistik.
JOURNALISTEN Rebecka Edgren Aldén är född 1972 och medförfattare till Skriet från kärnfamiljen som också är namnet på hennes blogg.
– Många i min generation har tagit på sig att det ska bli jämställt och det finns en status
i att ha en jämställd man. Vi har också en tendens att se det mesta som projekt – utbildningen,
jobbet, hela cv:n, barnen och vi vill fixa föräldraskapet perfekt.
Hon tror att det handlar om att 70-talisterna gör uppror mot 40-talistgenerationen, som i sin tur gjorde uppror mot sin föräldrageneration – 50-talisthemmafruarna – genom att köpa halvfabrikat, acceptera långa dagar på dagis för att kunna tjäna sina egna pengar och inte stanna i dåliga äktenskap.
– Så vi ska gifta oss i kyrkan, inte skilja oss, baka vårt eget bröd och göra de perfekta matsäckarna. Min generation har också börjat mangla och odla kryddor – man kan fråga sig varför ska vi göra det?
DET ÄR DÄREMOT inte 70-talisterna som tävlar i att baka cupcakes och drömmer om ett
par hemmafruår – det är 80-talisterna som gör det."
Vad säger ni? Känner ni igen er? Jag kan göra det, i alla fall i mycket av det... Utbildningen, projekten och höga krav - däremot var jag en yngre förstagångsmamma...
Vidare står det så här i en annan artikel;
"70-talister - duktiga och stressade
70-talistgenerationen kallas ofta "generation duktig". Dagens 30-40-åringar försöker nu förena yrkeskarriär och småbarnsår.
Thomas Fürth, forskningsledare på Kairos Future, kallar dem också generation Ambition.
- Det borde ha ett dygn med 48 timmar, de drar inte ner på ambitionerna utan fortsätter vara unga och hålla på med en massa aktiviteter samtidigt som de ska ta hand om småbarn och göra karriär, och det ska båda dessutom.
På Kairos Future jobbar också framstidsstrategen Sofia Rasmussen, som särskilt pekar ut de unga kvinnorna som ambitiösa.
- Många kvinnor har fått höra att de måste kämpa dubbelt så hårt som män. Så de satsar på alla karriärstrategier som finns, genom att jobba hårt, få bra betyg, hög utbildning och avslutar sina utbildningar i högre utsträckning än män.
Retorikexperten Elaine Bergqvist som i boken "Du är din generation" ringat in olika generationer kallar 70-talisterna för konsensusgenerationen.
- Det är en konflikträdd generation, där alla ska med och rör inte min kompis-tanken lever. De är inte så olika sina föräldrar 40-talisterna och ser en fast tjänst som en trygghet. De ska vara jämställda, är ekologiskt medvetna och klär sina barn i könsneutrala färger. Till exempel har Polarn och pyret ökat sin försäljning sedan 70-talisterna fick barn.
Själv tillhör hon 80-talisterna, lustgenerationen som vill ha kul på jobbet och tycker att två-tre år på samma ställe är en lång tid. "Fast jobb – då är man ju fast", som en 80-talist uttryckt det."
Jag vet att jag själv har bett om fler timmar, har kännt att jag behöver jobba hårdare än män, kännt press att få bra betyg och visst är jag konflikrädd efter att ha gått på ett par rejäla nitar, vi tänker jämställt - trots att det aldrig räcker inom skolans värld, jag har ambitioner och det räcker inte att vara duktig på jobbet - eller på fritiden - jag ska nå framgång överallt, samtidigt, på alla plan. Jag förenar yrkeslivet med familjelivet - lägger vardagspussel... Jag vet dock inte om detta gäller oss 70talister i allmänhet, men det är spännande att läsa.
8/2; tisdag
Det blev stormvindar i natt. Men Anders kom fram till Köpenhamn. Vi har varit på jobbet/skolan/dagis, och sedan hem en stund - släppa ut hundarna/plocka bajs/baravaute - innan gympan. Linus hade jätteroligt på gympan idag - det var få barn idag och han var så duktig. Men trött när vi kom hem. Så trött att han faktiskt inte orkade så mycket mer. Nu ligger han och sover, medan K och jag myser i soffan.
Läste ett klokt citat av Hanna, eller egentligen av Ralph Waldo Emerson, idag. Jag lånar det. Begrundar det. Och håller med. "Vad framgång är: Skratta ofta och mycket; få respekt av kloka människor och kärlek av barn; få vördnad av ärliga kritiker och uthärda falska vänners svek; njuta av skönhet; finna det bästa i andra; göra världen lite bättre – oavsett om det handlar om en vacker trädgård eller ett bättre samhälle; veta att åtminstone någon andats lättare bara för att du har levt. Det är framgång!"
Läste ett klokt citat av Hanna, eller egentligen av Ralph Waldo Emerson, idag. Jag lånar det. Begrundar det. Och håller med. "Vad framgång är: Skratta ofta och mycket; få respekt av kloka människor och kärlek av barn; få vördnad av ärliga kritiker och uthärda falska vänners svek; njuta av skönhet; finna det bästa i andra; göra världen lite bättre – oavsett om det handlar om en vacker trädgård eller ett bättre samhälle; veta att åtminstone någon andats lättare bara för att du har levt. Det är framgång!"
7/2; måndag
Idag har Linus och jag varit och badat och besökt logopeden, innan det var dags för pållebesök och hämta Klara och vi fick besök av Linda och hennes tre barn! Så idag har jag fått snuffa bebbe! Anders har kommit hem, men åkt igen - nu var det badmintonträning. Min käke har hoppat idag, inte riktigt så illa som sist, men det är inte skönt. Imorgon är det Köpenhamndax för mannen. Det ska bli storm i natt.
Leon och Linda
Och det här är Leon född 20/1 som besökte oss idag
Magen för en vecka sen; v. 26
Elin
Klarafina & Elinfina
Elin i klänningen som hon fick av oss från Ladyjen. Det är min duktiga kollega som syr så fina kläder!
Anders födelsedag; söndag
Det börjar likna vårkänslor. jag tog en promenad med hundarna när barnen och Anders spelade tennis. Solen tittade fram. Och så tränade jag på is- och snöfri mark vid kyrkan - premiär för 2011. Och det kunde börjat sämre! Stimma var duktig! Sedan kammade jag Hiho - ett stort lass lossande. Det är verkligen inte min favoritsyssla, och inte Hihos heller. Hiho har för övrigt blivit gammal sista veckorna. Det känns som om han knappt hör längre. men han är fortfarande pigg och glad. Och det känns viktigt. Han har inga problem med att hålla sig ren.
Klara och Anders invigde sjöisen innan det var dags för födelsedagsmat i Moheda. Min älskade Anders fyller år idag! Pappa, Marianne och mormor var med. Nu sitter jag och är tokmätt, jag har fixat tvätten och resten av familjen är ute i den beckmörka kvällen på isen och åker skridskor och mitt hjärta befinner sig någonstans i halsgropen - det är svårt att känna sig lugn när de är därute. Men just nu är jag inte i skick att gå ut - min rygg värker förfärligt. Besöken hos kiropraktorn hjälper inte nämnvärt. Värst är smärtan mellan skuldrorna som även påverkar andningen och gör även ont när jag sitter och ligger. "Svanskotevärken" och den mellan benen liksom känns mest när jag går. Nä, jag känner mig inte som någon rolig mamma just nu, eller någon rolig fru - det är mycket suck och stön...
Igår var Klara och jag i stallet på förmiddagen - Klara har blivit så duktig och galopperar varv efter varv alldeles själv! Och sedan var Anders och jag i stan för att titta på golv och shopa lite. På kvällen var fina Lina med familj här. Vi åt, pratade , spelade lite spel och kikade lite på melodifestivalen. Nu hör jag välbekanta röster och blir lugn.
Klara och Anders invigde sjöisen innan det var dags för födelsedagsmat i Moheda. Min älskade Anders fyller år idag! Pappa, Marianne och mormor var med. Nu sitter jag och är tokmätt, jag har fixat tvätten och resten av familjen är ute i den beckmörka kvällen på isen och åker skridskor och mitt hjärta befinner sig någonstans i halsgropen - det är svårt att känna sig lugn när de är därute. Men just nu är jag inte i skick att gå ut - min rygg värker förfärligt. Besöken hos kiropraktorn hjälper inte nämnvärt. Värst är smärtan mellan skuldrorna som även påverkar andningen och gör även ont när jag sitter och ligger. "Svanskotevärken" och den mellan benen liksom känns mest när jag går. Nä, jag känner mig inte som någon rolig mamma just nu, eller någon rolig fru - det är mycket suck och stön...
Igår var Klara och jag i stallet på förmiddagen - Klara har blivit så duktig och galopperar varv efter varv alldeles själv! Och sedan var Anders och jag i stan för att titta på golv och shopa lite. På kvällen var fina Lina med familj här. Vi åt, pratade , spelade lite spel och kikade lite på melodifestivalen. Nu hör jag välbekanta röster och blir lugn.
2/2; onsdag
Friluftsdag.
Och ett besök hos kiropraktorn, som konstaterar att han har träffat många som är överrörliga, men aldrig någon som är så överrörlig som jag... Ska jag bli stolt, eller ledsen? Mest gör det ont. Och idag är det ännu en led som krabbar - käken hoppade ur led i morse efter ett bett i mackan. Och den görs så ont... Den hoppade ganska ofta förr, men inte så ofta nuförtiden... Kanske beror det på att kroppen luckras upp nu, förbereder sig inför det som komma skall. Och på något sätt kan jag bara vara lycklig - trots att den gör så ont på alla håll och kanter - över den kropp som fungerar som ett bo för en liten individ. Fantastiskt.
Snart ska min kropp få vila, och då hoppas jag somna på 5 minuter för annars blir det svårt att somna - det är ungefär så länge som jag klarar att ligga på min enda sida (eftersom om jag ligger på den andra sidan så hoppar ju den axeln ur led) innan det värker mellan skulderbladen så mycket att jag knappt kan andas.
I morgon är en ny dag.
Och jag har nog glömt berätta om mötet på habiliteringen förra veckan - då A och jag skulle göra en ny handlingsplan tillsammans med den otroligt proffsiga personalen. De fick mig inte att börja gråta. De lyssnade på oss. Och jag tror att vi fick fram en plan.
Och ett besök hos kiropraktorn, som konstaterar att han har träffat många som är överrörliga, men aldrig någon som är så överrörlig som jag... Ska jag bli stolt, eller ledsen? Mest gör det ont. Och idag är det ännu en led som krabbar - käken hoppade ur led i morse efter ett bett i mackan. Och den görs så ont... Den hoppade ganska ofta förr, men inte så ofta nuförtiden... Kanske beror det på att kroppen luckras upp nu, förbereder sig inför det som komma skall. Och på något sätt kan jag bara vara lycklig - trots att den gör så ont på alla håll och kanter - över den kropp som fungerar som ett bo för en liten individ. Fantastiskt.
Snart ska min kropp få vila, och då hoppas jag somna på 5 minuter för annars blir det svårt att somna - det är ungefär så länge som jag klarar att ligga på min enda sida (eftersom om jag ligger på den andra sidan så hoppar ju den axeln ur led) innan det värker mellan skulderbladen så mycket att jag knappt kan andas.
I morgon är en ny dag.
Och jag har nog glömt berätta om mötet på habiliteringen förra veckan - då A och jag skulle göra en ny handlingsplan tillsammans med den otroligt proffsiga personalen. De fick mig inte att börja gråta. De lyssnade på oss. Och jag tror att vi fick fram en plan.
1/2; tisdag
Anders och Klara är ute med två hundar och åker skidor. Hiho får numera stanna hemma från längre skidturer. Linus och jag har varit på gympa. Och farmor har varit här och städat, tvättat, hämtat barn och lagat mat - tack snälla!
Det var tyvärr en dränerande, jobbig dag på jobbet. Konflikter - med föräldrar inblandade och vi har insett att klassen hade en massa gammal groll med sig när de kom till TC. Och så en turbulent tid för NO-lärarna med ett extrainsatt möte där försök till lösningar presenterades. Tre helt barnlediga, en halvtidsbarnledig samt en som fick "gå hem", efter klagomål - och jag tycker så synd om denne person... Vi vet inga detaljer, mer än att det är en "känd" situation, som har pågått länge... Jag vet inte vilken hjälp eller stöttning personen har fått på vägen under åren - men visst gör det ont... Jag ska ju gå hem - och får så klart (?) små pikar om hur jobbiga vi är, och det känns som om de ska tjäna pengar på att inte de ska sätta in vikarier för mig. Olustiga känslor. Samtidigt som det knappt rör mig i ryggen - vi ska ha en bebbe. Mycket får en mindre betydelse då... Klappar magen.
Det var tyvärr en dränerande, jobbig dag på jobbet. Konflikter - med föräldrar inblandade och vi har insett att klassen hade en massa gammal groll med sig när de kom till TC. Och så en turbulent tid för NO-lärarna med ett extrainsatt möte där försök till lösningar presenterades. Tre helt barnlediga, en halvtidsbarnledig samt en som fick "gå hem", efter klagomål - och jag tycker så synd om denne person... Vi vet inga detaljer, mer än att det är en "känd" situation, som har pågått länge... Jag vet inte vilken hjälp eller stöttning personen har fått på vägen under åren - men visst gör det ont... Jag ska ju gå hem - och får så klart (?) små pikar om hur jobbiga vi är, och det känns som om de ska tjäna pengar på att inte de ska sätta in vikarier för mig. Olustiga känslor. Samtidigt som det knappt rör mig i ryggen - vi ska ha en bebbe. Mycket får en mindre betydelse då... Klappar magen.
